Varför tvekar vi på vår förmåga att ta hand om våra barn? När slutade vi tänka och bara göra?
Inget barn behöver förskola, absolut inte innan tre år, de behöver trygghet, närhet, kärlek, och det av sina nära de får.
När barnet är runt ett, det roliga tar vid! Den lillas jag kommer fram, viljor, tycke och smak, då vill vi vara, lära känna, busa, utforska, all vaken tid.
Få vara tillsammans, nära, varje dag. Å det är vi, han, och de, och jag.
Vi lär varandra, livet och allt runt omkring, vi älskar och bråkar, stannar upp, är stilla, vi tar den tid det tar för att hinna upptäcka allt magiskt, det stora i det lilla.
Vi håller handen, säger "du vet att jag älskar dig? Mest i världen!", inte "vänta, jag ska bara", utan det faktiskt viktiga väljer.
Vi håller om, tröstar, kramas, får höra ”jag älskar dig”, studerar löv och fodrar djuren, vi lär ut det vi tror är rätt och fel och får lära oss att gå bredvid stigen, vi sörplar kaffe med mormor och morfar och går på kyrkis, vi byter, tvättar, bär och finns där hela tiden.
Vi gör som alla föräldrar, men vi gör det hela dagen, varje dag. Det finns inget i världen vi hellre skulle göra. Han och de och jag.
Jag är så tacksam över tiden med barnen, allt det där, för de är bara små nu och här.
Hur är det fel att inte använda förskola som vi inte behöver, bespara kommunen pengar, fel att vara hemma med barnen, varför ska vi övertalas till tron att vi det inte klarar?
Vi är lyckliga i det, det känns bra, visst vi följer inte normen, men är den nått att ha?
Vi prioriterar, lär oss trolla och spara, rika på familjelycka är det vi vill vara.
En måste lita på sin förmåga som förälder när en blir just det. Veta att norm inte alltid är rätt. Svaret finns inom oss, om en känner efter så det rätta en vet.
Alla måste göra det de vill, bara de lyssnar på sitt inre, hjärtat svarar på om det är rätt eller inte.
Känns det bra, är det bra. Känns det inte bra, får en välja rätt. Rätta för dig, vet du. Livet går inte i repris. Det är här, nu.
Det här är rätt. För dem, för oss, för mig.
Jag kunde inte vara lyckligare än här med dig och dig, dig, dig och dig.
Jessica Kirjavainen