Jag har lyssnat lite med folk som bor i andra Sörmlandssamhällen här i närheten och det är tydligen väldigt olika i vilken omfattning som man hälsar även på okända människor. Och det verkar inte vara helt kopplat till storleken på orten.
Jag växte upp i en liten by i Västerbotten och då var det naturligtvis självklart att man hälsade på alla. Man kände ju alla och visste var alla bodde. Sen har jag bott många år med en växande familj i en Stockholmsförort. I början då vi alla var nyinflyttade hälsade man på de flesta i området. Allt eftersom åren gick och folk flyttade ut och nya flyttade in avtog hälsandet. Folk tittade bort. Tråkigt, och det blev mer anonymt. Man kände sig inte lika trygg längre.
Självklart hälsar man inte på okända på Drottninggatan i Stockholm City. Men även då man var ute och gick på parkstigar och träffade enstaka personer upplevde jag att många föredrog att inte hälsa. Min måg från Nederländerna som besökte oss ibland tyckte det var märkligt att folk inte hälsade. Jag har även varit en hel del i trakten av Delft (cirka 100 000 invånare) i Nederländerna och där hälsar man i en helt annan omfattning än i utkanten av många svenska städer. Holländska uttal, harkelljuden är svåra, men ögonkontakt och morning eller bara en nick är helt ok.
Nu har vi en liten stuga i Vrena och här hälsar alla, även personer som man inte känner och aldrig har sett tidigare (med enstaka undantag.) Man hälsar även på passerande bilar på villagatorna. Hälsandet tycker jag är väldigt trevligt. Man känner sig sedd, det bidrar till bygemenskapen och en gråmulen dag känns lite ljusare då man möter människor som hälsar.