Ledare: En osäker, rörig säkerhetspolitik

Regeringens märkliga turer om den ryska gasledningen gör svensk säkerhetspolitik svagare.

Intern oenighet inom regeringen och snabba vändningar ifråga om uthyrning av svenska hamnar till en kontroversiell rysk naturgasledning i Östersjön har skadat svensk säkerhetspolitik och försvårat för Försvarsmakten. Foto: Maja Suslin/TT

Intern oenighet inom regeringen och snabba vändningar ifråga om uthyrning av svenska hamnar till en kontroversiell rysk naturgasledning i Östersjön har skadat svensk säkerhetspolitik och försvårat för Försvarsmakten. Foto: Maja Suslin/TT

Foto:

Ledare2017-01-26 12:02
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Läget har aldrig varit bättre för det Allians­styrda Trosa kommun att söka medlemskap i Nato. Nu när regeringen låter säkerhetspolitik vara en kommunal fråga.

Fast, nej, så kan vi inte ha det.

Det kommunala självstyret är centralt för maktdelning och beskattningsrätt, men säkerhetspolitiska ­avgöranden har aldrig varit ett lokalt uppdrag. ­Kommunerna bör inte göras till avstjälpningsplatser för svåra bedömningar som splittrar en regering.

I två omgångar har regeringen lämnat skilda ­besked om riskerna med att låta det regimkontrollerade ryska företaget Gazprom använda svenska hamnar för att bygga en naturgasledning, Nordstream 2, till genom Östersjön. Det är allt annat än förtroendeingivande. Återkommande medieuppgifter pekar på en oenighet inom regeringen, mer specifikt mellan försvarsministerns och utrikesministerns bedömning. Där den senares nu ”vann”.

Alliansregeringen gjorde ett strategiskt misstag 2009 när den lät det första Nordstream-bygget bedömas endast utifrån miljöpåverkan. Miljöfrågan var laddad nog då, men i dag verkar inte ens Miljöpartiet i regeringsställning anse att gasledningen är förkastlig för miljön. Nåja, allvaret i den svenska underskattningen av det säkerhetspolitiska hot som ett rustande Putin-Ryssland utgör kan inte understrykas nog. Vi har att lära. Misstag då bör inte följas av misstag nu.

Regeringen har låtit det kommunala självstyret över hamnarnas verksamhet bli en ursäkt för att inte stoppa uthyrningen av hamnområde i blekingska Karlshamn. Trots att det ligger vägg i vägg med såväl flygbasen i Kallinge som marinbasen i Karlskrona. Moderatledaren Anna Kinberg Batra har sträck ut en hand om lagändringar skulle behövas. Men regeringen har valt att inte göra något.

Lokalt röstar inte bara S utan även C och L för, trist nog. Att hyra ut strategisk mark åt ett företag som den ­ryska staten återkommande har använt för säkerhetspolitiska påtryckningar mot grannländer, är inte samma sak som att bland annat ryska fraktfartyg lastar och lossar gods i en kommersiell hamn. Svaret från svensk sida borde vara: Tack, men nej tack, prova med att förvara rören i Kaliningrad i stället.

Precis som Centerns talesperson Daniel Bäckström framhåller borde regeringen tidigt ha gjort det tydligt att central infrastruktur, som bland annat hamnar, är av säkerhetspolitisk betydelse. I Östersjöområdets händelsekedjor sker strategiska insatser från ­Putin-regimens sida samtidigt på flera olika nivåer, med olika verktyg och underhuggare. Att Försvarsmakten har avrått från att låta hyra ut mark till gas­rören i såväl Karlshamn som i gotländska Slite, bygger på sannolikt på just detta. Skyddslagen borde ha ­prövats. Nu tvingas försvaret i stället skademinimera.

Karlshamns kommun tjänar på att få del av de ­rys­ka gaspengarna, en stor men kortsiktig vinst ­under ­några år. I gengäld har regeringens säkerhets­politiska analysförmåga havererat och Försvarsmaktens ­bedömning i dessa tider offentligt reducerats till en andrahandsåsikt.