I en insändare publicerad 11/5 kritiserar jag det sätt på vilket media många gånger förhåller sig till fakta och sanning, till förmån för önskad effekt av publicerat material. I sitt svar på detta menar chefredaktören att kritiken är svepande och oprecis och därför inte går att försvara sig emot. Vilket naturligtvis är en rimlig åsikt.
Exemplen är många men ytan begränsad, därför väljer jag en i närtid, 2/5, i SN publicerad artikel där man redan på förstasidan kan läsa "Elev slagen av gäng, skola anmälde inte".
Vidare till artikeln som toppas med stor rubrik: "SKOLA ANMÄLDE INTE MISSHANDEL". Därför är min, synnerligen konkreta, fråga till chefredaktören denna: Vad är syftet med rubriken?
En bit in i artikeln framgår ju att skolan direkt kontaktat polisen och att denne menat att anmälan i första hand ska göras av målsäganden. I det här fallet verkar ju inte själva händelsen, alltså misshandeln, vara det primära i artikeln utan syftet är istället att framställa en friskola i dålig dager. Eller?
Chefredaktören Kristina Levin svarar:
Vi är ingenting om inte våra läsare tar del av våra nyheter. Och rubrikens uppgift är att locka till läsning och det gör den genom att lyfta det mest intressanta, oftast vinkeln på artikeln. Och det är precis vad både rubriken på tidningens förstasida och insida gör i det här fallet. Vinkeln på artikeln är att skolan inte anmälde misshandeln. Sedan finns alla uppgifter förstås redovisade i artikeln.
Vi hittar inte på och vi ljuger inte. Vårt enda syfte är att berätta om det som är sant och relevant för våra läsare.