Nya härbärget är ett stöd för de mest utsatta

Några av Nyköpings mest svaga och utsatta är de hemlösa, ofta missbrukare. Det nya härbärget, som formellt invigdes i veckan, är ett välkommet inslag i stadsbilden.

Lasse Lindberg blåser fanfar i samband med invigningen av det nya härbärget på Brunnsgatan. Verksamheten är ett stöd för några av samhällets mest utsatta.

Lasse Lindberg blåser fanfar i samband med invigningen av det nya härbärget på Brunnsgatan. Verksamheten är ett stöd för några av samhällets mest utsatta.

Foto: Olof Jonmyren

Ledare2020-10-17 05:56
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

För den som följt med i debatten och arbetet med att hjälpa de hemlösa, utsatta människor som emellanåt tvingas övernatta utomhus, på offentliga toaletter eller andra tillfälliga skrymslen i Nyköping, en längre följetong. Med framgångar och besvikelser, kast mellan hopp och förtvivlan. 

Minns bara 2008 när de då tre år gamla härbärget vid järnvägsviadukten i närheten av Högbrunnsvägen tvingades stänga på grund av stora sanitära problem, bland annat råttor och möss i köket. Minns alla turer kring den hårt kämpande ideella verksamheten Träffpunkten. Dess dagverksamhet ställdes inför återkommande nedläggningshot och mötte tillfälliga respiter, bland annat via kyrkans stöd. 

Avsaknaden av ett natthärbärge har länge varit skavande. Det nya härbärget på Brunngatan, i Eskilstuna Stadsmissions regi är därför ett steg i rätt riktning. Stadsmissionen är anlitad av socialnämnden, men samarbetar även med Nyköpings församling och Korskyrkan, exempelvis. Kommunen står för personalkostnaderna på 3,7 miljoner, Stadsmissionen för driften på 2,1 per år. 

Som ni kunde läsa i SN nyligen har härbärget bara en till två besökare per natt, efter ett halvårs verksamhet. Ett varmt halvår, förvisso. Tilltro och trygghet tar tid att bygga upp, inte minst i mötet med människor som inte har så mycket av detta. Ett pågående missbruk gör det inte lättare. 

Det kan även bli stökigt, så polisen behöver kallas in, men så här långt har det i huvudsak varit lugnt. 

I det som för länge sedan var biografen Grand, finns nu övernattningsmöjligheter för åtta män och två kvinnor. Än så länge har inga kvinnor vågat sig dit för natten. Det är en sedan länge känd problematik. De som jobbar med detta vet att det är enklast med härbärgen som riktar sig antingen till män eller kvinnor. Vad varje person bär med sig i form av minnen av övergrepp, utnyttjande, utsatthet och av olika förövare, det försvinner inte innanför dörrarna på ett härbärge. 

För att öka tillgängligheten för kvinnor framöver kan separata ingångar vara en tanke framöver – och så åtskilda utrymmen som möjligt. Det könsseparerade bidrar i detta till den känsla av trygghet som härbärgen ska kunna erbjuda. Det gör inte vårt samhälle i övrigt mindre jämställt.

Hösten blir allt kallare, nätterna drar sig närmare frost och frysgrader. Det är en tid på året när kylan kryper in i märgen för den som inte kan hålla sig varm.

Som Johnny, en av besökarna på Träffpunkten, formulerade det när planerna ett nytt härbärge diskuterades: ”Det är så viktigt att de som behöver har ett härbärge. Jag har själv upplevt vintern när det blåser helvete – när du vet att en timme till ute och du fryser ihjäl.” (SN 30/4-2018)

Det är inte minst då som en möjlighet att få värma sig, äta något och sova en stund, utgör en medmänsklig gärning som ett välfungerande lokalsamhälle ska kunna bistå med.