I ett uppmärksammat journalistiskt gräv framkommer att det israeliska IT-företaget NSO Groups teknik sålts och använts för att hacka tiotusentals politikers, journalisters och aktivisters telefoner. Tekniken ska enligt företaget enbart användas för att kartlägga kriminella och terrorister samt av stater för militärt och rättskipande bruk, men så har inte varit fallet.
Den läckta listan på 50 000 namn som är av ”intresse” för företagskunderna består av världsledande journalister, advokater, aktivister och politiker (Washington Post 19/7). Det är ännu oklart om alla listade nummer faktiskt har hackats, men listans namn ger onekligen bevis på att tekniken används i helt andra syften än vad företaget kommunicerat tidigare. NSO Group har sålt tekniken till ett flertal olika auktoritära stater, däribland Viktor Orbans Ungern som påstått ska ha spionerat på grävande journalister och oppositionspolitiker (The Guardian 18/7).
Hur fungerar då spioneriet i praktiken? Spiontekniken Pegasus som använts för att hacka ”meningsmotståndare” har gjort offrens telefoner till rena övervakningsapparater. Kunderna har med enkelhet kunnat extrahera all data på den hackade telefonen. Tekniken har också kunnat användas för att fjärrstyra mobilen i realtid, det vill säga genom att kontrollera kamera och mikrofon, men även filma skärmen när denne skriver meddelanden eller googlar.
I praktiken har de hackade mobilerna lett till att offren blivit avlyssnade, utan att ha någon som helst aning om vad som skett. Pegasus-tekniken kräver inte att offret måste klicka på någon suspekt länk, eftersom viruset skickas via exempelvis kommunikationsappen Whatsapp utan att användaren ens kan se det. Hackningen sker därför nästintill osynligt och är extremt svår att upptäcka.
Vi kan bara ana vilken skada som avlyssningen åsamkat journalister och aktivister i demokratiskt svaga länder. Avlyssning kan som bekant användas i flera olika syften men det vanligaste är att det används för ren informationsinhämtning. Ett syfte kan givetvis vara att hitta information för utpressning, medan en annan lågoddsare kan vara att ta reda på journalisters källor, vilket skulle leda till minst sagt livsfarliga konsekvenser för visselblåsare.
I vår digitaliserade värld är Pegasustekniken utan tvekan en av 2020-talets farligaste produkter. Det som skiljer spioneriteknikbranschen från till exempel försvarsindustrin är att den förstnämnda saknar exportregler. Spionertekniken är fritt fram att sälja, men dess konsekvenser kan vara minst lika skadliga som ett vanligt vapen.
Oavsett vilket syfte som kunderna haft för att avlyssna en enskild person, är tekniken ett illavarslande exempel på hur privata företag kan sälja demokratifientliga spionverktyg till högstbjudande. Tekniken som i praktiken används för att avlyssna, kontrollera och slutligen förtrycka människor bör utan tvekan bekämpas av alla demokratiska stater – inte främjas av dem.