Under 2021 mördades fem kvinnor av våld i nära relation under en treveckorsperiod, vilket gjorde att ämnet blev högst aktuellt i samhällsdebatten. Men även inom något så allvarligt och hemskt, döljer sig fördomar och fyrkantiga förväntningar på hur våldet i nära relation ser ut och vem som utsätts för detta.
I måndags rapporterade SVT om den studie som Carolina Överlien, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, tagit fram. Resultatet visar att våld i nära relation är minst lika vanligt bland unga som i vuxnas relationer. Överlein påpekar även att det även finns stora skillnader mellan våld i nära relation hos vuxna jämfört med unga – till de yngres uppenbara nackdel. Yngre i detta sammanhang är alltså inte bara unga vuxna, nära myndighetsålder. Det kan lika gärna vara en person i yngre tonåren, som går i högstadiet.
Dels lyfter hon fram att vuxna ser på ungas relationer som något som går över och som av sin natur ska präglas av mycket drama. I förlängningen innebär detta att utsattheten för våld lättare avfärdas av äldre generationer.
Dels skadar våld i nära relation bland unga på ett annat sätt. Överlien menar att det blir extra svårt för de tjejer som utsätts för detta, de begränsas även i sin studiegång och får svårt att uppnå de kunskapsmål som övriga klasskamrater gör. Detta ger i ett vidare led inte bara skador på människan, utan även på hennes framtid.
Det är högst troligt att denna hittills mindre uppmärksammade problematik grundar sig i en förutfattad mening om hur våldet i nära relationer ser ut och tar sig uttryck. Vi behöver höja blicken – och fler behöver inse att våld i nära relationer inte alltid ser ut som man tänker sig att det gör.
Vetskapen om att även unga utsätts för detta våld är inte heller tillräckligt för att kunna bekämpa problemet. För nå unga som lever i våldsamma och destruktiva relationer krävs ett bredare angreppssätt från politikens sida.
För att nå ut med stödinsatser för, främst, unga kvinnor och tjejer som lever med ett sådant förtryck krävs att resurser och kunskap ges till de som befinner sig nära dessa. Barn- och ungdomspsykiatrin, skolan och hela rättsväsendet behöver stärkas såväl kunskaps- som resursmässigt. Till att börja med.
När det kommer till de förövare som utsätter dessa unga för våld är det viktigt att inte bara stirra sig blind på straffskärpningar och andra rättsliga frågor. Risken att den som begår våldet befinner sig under straffmyndighetsåldern, 15 år, finns. Även dessa personer behöver nås fram till för att stoppa det relationsnära våldet. Politik, rättsväsende och vårdinstanser behöver bredda sin uppmärksamhet på vilka som utsätts för och vilka som utsätter andra för våld i nära relationer.
Vi har inte råd att låta fördomar grumla bilden. Att på vaga grunder avfärda ungas relationer som dramatiska och överkänsliga, är att svika offren.