Den dagen skulle han egentligen ha talat inför unga socialdemokrater pÄ ön Utöya. Ett decennium har passerat sedan Anders Behring Breivik detonerade en bomb i regeringskvarteret i Oslo och sedan fortsatte vidare till Utöya, dÀr han öppnade eld mot de som befann sig pÄ ön. Terrorattentatet den 22 juli kostade 77 mÀnniskor livet, de flesta var unga tonÄringar.
Ett nationellt trauma, och omskakande för socialdemokratiska Arbeiderpartiet som var mÄltavla för bÄda dÄden. För ungdomsförbundet AUF blev sommarlÀgret, dÀr mÄnga framgÄngsrika norska politiker tillbringat flera somrar, ett dÀr stjÀrnor slÀcktes i förtid istÀllet för att tÀndas.
Ă
rsdagen Àr en dag för att minnas hur högerextrem ideologi och en vÀrldsbild driven av hat mot muslimer och "kulturmarxister" mynnade ut i ett av de vÀrsta terrordÄden i modern tid. DÄdet Àr omöjligt att frikoppla frÄn den politiska ÄskÄdning Breivik formade i olika ljusskygga extremistforum pÄ nÀtet. En övertygelse sÄ extrem att han i domstol hÀvdade att han agerat i sjÀlvförsvar.
Men hatet Àr inte bara en produkt av internets avigsidor. I boken "Utöya tio Är senare" skriver Ali Esbati, före detta ordförande för Ung VÀnster och numera riksdagsledamot hemma i Sverige, om dÄdet. För tio Är sedan bodde han i Norge och befann sig pÄ Utöya för att förelÀsa.
Esbati skriver som överlevare, om dĂ„det och tiden efterĂ„t, men vill sĂ€tta Breiviks vansinnesdĂ„d i en samhĂ€llelig kontext. Han gör det med en metafor lĂ„nad frĂ„n kemin, en beskrivning av hur vĂ€tska avdunstar och risken som ökar för att en molekyl bryter ivĂ€g i takt med att temperaturen stiger. Höjd temperatur i samhĂ€llsdebatten som helhet kan öka risken för vĂ„ldsamma reaktioner, menar Esbati. VansinnesdĂ„d uppstĂ„r inte i ett vakuum â ökad antipati mot vissa grupper och tolerans för hat i samhĂ€llsdebatten Ă€r aldrig ofarligt.
Bland de ungdomar som överlevde har en av tre fortfarande hĂ€lsoproblem. MĂ„nga lider fortfarande av posttraumatisk stress, depressioner och sömnsvĂ„righeter. Obegripligt Ă€r att lika mĂ„nga â var tredje â efterĂ„t fĂ„tt motta hat och hot.
I en intervju i Göteborgs-Posten (19/7) berÀttar AUF:s nuvarande förbundsordförande Astrid Willa Eide Hoem, som sjÀlv överlevde dÄdet, att hon dÄ tÀnkte att det som hÀnt skulle innebÀra slutet för organisationen. Att sÄ mÄnga hade dött, och fler skadats och traumatiserats, skulle göra fortsatt engagemang omöjligt.
Men ungdomars engagemang skrĂ€mdes inte bort av terrorn. Ă
ret efter dÄdet slog AUF rekord i antal medlemmar. AUF har ÄtervÀnt till Utöya för fler sommarlÀger. Ett minnesmonument har uppförts och i en byggnad finns skotthÄlen bevarade som pÄminnelse, samtidigt som ön fortsÀtter vara en plats dÀr unga kan varva politiska diskussioner med bad i Tyrifjorden.
Tio Är har gÄtt. NÀr vi i Sverige nu minns tillsammans med vÄrt grannland stÄr vi enade mot hatet. De uppmÀrksammade ord som AUF-medlemmen Helle Gannestad skrev pÄ Twitter efter dÄdet resonerar Àn idag: "Om en man kan visa sÄ mycket hat, tÀnk hur mycket kÀrlek vi alla kan visa tillsammans."