Störst och flest gör inte nödvändigtvis skolan bäst

Lärarförbundets rankning av bästa skolkommun visar att många kommuninvånare och många elever inte ger automatiska fördelar. Det är nyttigt. 

En viktig lärdom av Lärarförbundets rankning av bästa skolkommun är att störst kommun, störst skolor och flest elever inte ger den bästa skolan.

En viktig lärdom av Lärarförbundets rankning av bästa skolkommun är att störst kommun, störst skolor och flest elever inte ger den bästa skolan.

Foto: JESSICA GOW / TT

Ledare2020-11-12 05:17
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Trosas skolor rankas högst i Sörmland, Gnestas lägst. Lärarförbundets rankning av bästa skolkommun har som mål att driva på för ”en likvärdig skola med hög kvalitet”. Den här gången har, bland annat, rena betygsresultat strukits som mätpunkt. I stället har facket valt att väga detta "i förhållande till förutsättningarna”. Elevernas hemförhållanden och föräldrarnas utbildningsnivå modifierar tyngden av betygsresultat. 

Kommuner där en stor andel elever har välutbildade föräldrar, får på gott och ont en hårdare bedömning. 

Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, formulerar det som att ”vissa kommuner hade bättre elever än skola, kanske” (TT 10/11). Vad det säger om exempelvis Gnestas hopp upp från sista plats till nästa sista i landet får vara osagt, däremot finns en viktig poäng i följande: 

Skolans uppdrag att stärka elevens möjligheter, kunskaper och förmågor är lika viktigt för den elev som i grunden har svaga förutsättningar men kan förmås att prestera mer, som för den elev som kommer in bättre rustad sett till skolans mål. Även i en mer likvärdig skola presterar inte alla lika. Utveckling och mål är individuella.

Detta sagt finns likväl skäl att notera hur rankningslistan landar i ett toppskikt med flera gles- och landsbygdskommuner. Ettan Övertorneå följs av Vadstena, Vilhelmina, Arvidsjaur och Ovanåker. Det folkrika och det urbana är ingen autostrada till toppen – i det här fallet. 

Övertorneå har lite fler än 4 000 invånare, 1,81 per kvadratkilometer. Där finns fem förskolor, tre kommunala och två fristående, tre grundskolor, varav en fristående, samt ett gymnasium. Insikten om att skolans fördelar inte nödvändigtvis maximeras av storlek på kommun eller elevunderlag är värdefull. Innehåll och prestationer är viktigare än så. 

Låt gå att det här förstås är en rankning från ett fackförbund som även väger in egna uppfattningar. Lärarnas villkor och hur många som har rätt utbildning är del av bedömningen. Det är inte heller så enkelt att gles- och landsbygdskommuner med färre elever och större avstånd lätt rankas högre än de stora städerna. I botten finns Tierp, Gnesta och Vansbro liksom Borlänge och Haninge. Toppen tål ändå att noteras.

Vi lever i en tid där förespråkare för stordrift och centralisering inte längre automatiskt kan få stå oemotsagda. I de fyra kommunerna här i östra Sörmland är det i stället påfallande ofta som partierna vurmar för de lite mindre skolorna. Inte bara Centerpartiet med sin starka landsbygdsförankring eller Sverigedemokraterna, som funnit en del nya väljare i dessa områden. Även socialdemokrater och moderater bär på snarlika budskap. 

Det är nära till väljarna och eleverna när skolan styrs lokalt.

Å andra sidan är vi i ett läge där en längre tids högkonjunktur har påverkat mycket. Det är annars när resurserna tryter och ekonomin viker som de mindre skolornas fördelar tål att lyftas fram och försvaras extra hårt. 

Likriktning är inget kvalitetsmått. Om vi ser elevers olikheter som viktiga faktorer gäller det att inse att en likvärdig skola inte ska eller kan vara exakt samma för alla, oavsett. Stort kan ha fördelar, smått likaså. Storleken på resurser, ledarskap, dialog, gemenskap och lokal påverkansmakt är alla givna värden med skiftande tyngd. 

Bra skolor ser, tack och lov, olika ut. 

Karta: Övertorneå