Lotta Finstorp (M) lämnar riksdagen för landshövdingeposten i Norrbotten. Hon har suttit på Sörmlandsbänken sedan 2010 och är inne på sin tredje mandatperiod. Före det var hon kommunalråd i Flens kommun och landstingsråd. Hon blir garanterat en bra landshövding. Men vad som lurar i bakgrunden – med den position och situation hon nu lämnar – tål att också noteras.
För partiledaren Ulf Kristersson är detta hemmaplan. Tillsättningar av landshövdingar från det egna partiet har dessutom partiledning och partiledare järnkoll på. Förre statsministern Göran Persson (S) beskrev gärna politikens nomineringar och tillsättningar som ett stort maktpolitiskt pussel. När Finstorp nu placerats i Norrbotten har det föregåtts av en hel del strategiskt tankearbete.
Förutsättningarna för den moderata riksdagslistan i Sörmland inför valet 2022 har tydligt förändrats. Moderaterna på riksnivå är garanterat obekväma med de senaste månadernas ilskna, interna konflikt i Sörmland. Även om konfliktens främsta fokus har legat på Nyköpings oppositionsråd Anna af Sillén och den avgrundsdjupa sprickan i fullmäktigegruppen, så är det inte bara det. Nomineringsprocesserna inför 2022 till riksdagen, såväl som till Region Sörmland, har åtminstone färgat delar av helheten.
Var Finstorps nya uppdrag del av den konflikt som kom att skaka partiet i länet? Eller är det ett partiledningens sätt att söka lösningar på de låsningar som har uppstått? Oavsett vilket ser vi nu en partipolitikens version av Hela havet stormar. Vem som ska få chansen att sitta var är alltid en laddad process i partier. Men än mer i det läge som Sörmlandsmoderaterna är i.
Med Finstorp kvar hade det varit kontroversiellt för M i länet att lansera ett nytt toppnamn inför 2022. Läget hade också varit annorlunda om inte framtidsnamnet Erik Bengtzboe hade tvingats lämna riksdagen 2019.
Nu är det mer oklart och mer laddat. Strängnäsbon Magnus Stuart tar nu över Finstorps plats, vilket ger M två riksdagsledamöter från den kommunen. Gnestas Ann-Sofie Lifvenhage, som klev in i riksdagen efter Bengtzboes avhopp 2019, är numera den moderat som nu suttit längst – två år – på Sörmlandsbänken efter partiledaren Ulf Kristersson. Möjligheten för ett nytt namn att konkurrera är därför större än på länge.
Nomineringsprocessens fortsättning blir därför hyperintressant. Minns att Anna af Sillén under hösten tackade nej till att kandidera till riksdagen. Det lät definitivt. Men vi ska komma ihåg att om Magnus Stuart hade tackat nej till den lediga riksdagsplatsen hade frågan därefter gått just till Nyköpings oppositionsråd. Allt enligt 2018 års riksdagslista.
Partipolitikens marginaler är ofta små. Ibland som en följd av slumpen, ibland inte.