Folkbildning kan komma i mÄnga former. NÀr Stavsjömodellen för att bygga hyreslÀgenheter pÄ landsbygden nu har blivit en bok Àr det just detta: en kÀlla till inspiration och kunskap för andra. Gunnar Casserstedt och Larz Johansson i Stavsjö sticker ut hakan Ànnu en gÄng och pekar pÄ möjligheterna med lokala flyttkedjor.
Vi lever i en tid dĂ€r exempelvis Sveriges Television lĂ„nar sitt vetenskaps-varumĂ€rke till ren anti-skogsbruksaktivism â i Slaget om skogen. Allt frĂ„n mycket handlar om att landsbygden ska lĂ„ta saker vara. TrĂ€den ska stĂ„. VĂ€gar ska inte satsas pĂ„. MĂ€nniskans avtryck utanför staden ska minska. NĂ„gon annan, hon eller han som vill bruka, skapa och förĂ€ndra ska tvingas avstĂ„ frĂ„n att leva sitt liv pĂ„ egna villkor.
Landsbygden blir sÄ lÀtt utmÄlad som en plats dÀr allt Àr som vi tror att det var, en tid nÀr inte stÀderna utgjorde ett dominerande fokus i allt. Under mÄnga Är har samhÀllsplanering och annat handlat om att boende och verksamhet pÄ landsbygden inte ska minska för snabbt. Att boende pÄ landsbygd och i mindre orter i stÀllet skulle kunna vÀxa med ny kraft sÄgs som drömmar.
Den bilden tÄl att förÀndras. Ett steg i detta Àr att efterfrÄgan pÄ boende utanför det mest urbana ökar, vilket vi nu ser. Inte minst gÀller det hus pÄ landet eller i smÄort med relativt nÀra till service och jobb. LÀgg till vÀrdet av nÀrhet till skog och mark, brukad av gröna nÀringar och inom ett jÀmfört med staden lite annorlunda socialt mönster.
Ska lĂ€ngtan efter ett landsbygdsnĂ€ra smĂ„hus â för smĂ„barnsfamiljer exempelvis â mötas lĂ€ttare Ă€r Stavsjömodellen ett av svaren. NĂ€r nya hyresbostĂ€der byggs lokalt, gĂ€rna för Ă€ldre som vill göra annat Ă€n att hand om ett stort hus och trĂ€dgĂ„rd utan att lĂ€mna sitt "hemma". EfterfrĂ„gan pĂ„ lĂ€genheterna finns dĂ€r â liksom som pĂ„ husen som dĂ„ blir lediga. Men det sker inte automatiskt, tyvĂ€rr. Det krĂ€ver samverkan, med olika aktörer.
I dag, fredag, hĂ„lls Landsbygdsforum i Nyköping pĂ„ Ăster Malma. DĂ€r kommer bland annat Kiladalenhus till tals, det lokala företag som byggt hyresfastigheterna i Stavsjö. Det finns potential ocksĂ„ för lokal nĂ€ringslivsnytta. En positivt instĂ€lld kommun har ocksĂ„ att vinna.
En nyckelfaktor i Stavsjömodellen Ă€r att det i nulĂ€get krĂ€vs ett visst statligt byggstöd. Marknaden â frĂ€mst bankerna â Ă€r fortfarande skeptiska till vĂ€rdet av hyreslĂ€genheter pĂ„ landet jĂ€mfört med staden. DĂ€rför Ă€r det svĂ„rare att rakt av finansiera byggprojekt som det i Stavsjö. Detta bör inte minst de partier â i mitten och till höger â som i dagarna rakt av gör tummen ned till alla former av byggstöd fundera ett varv till pĂ„. Subventioner till stora dominerande aktörer, som skulle bygga Ă€ndĂ„ i redan tĂ€ttbebyggda miljöer, mĂ„ fasas ut, men dĂ€r marknadens helhet inte rĂ€cker till i stunden kan mindre, riktade stöd göra nytta.
Det Ă€r lĂ€tt att stirra sig blind pĂ„ det stora â och missa att förĂ€ndring kan komma ocksĂ„ via det lilla, i mĂ„nga smĂ„ steg, med mĂ„nga enskilda initiativ. SĂ„dant som vi kan kalla bygdeutveckling. DĂ€rför Ă€r Stavsjömodellen vĂ€rd att lyfta som lokal utveckling.
Det Àr ocksÄ intressant att notera hur en upprördhet över att mÀnniskor fÄr för sig att flytta frÄn storstad till tÀtortsnÀra landsbygd lÀtt sprider sig i storstadsmedier och analyser. I tron att det mÄste vara nÄgot fel pÄ exempelvis Stockholm. Men tÀnk om det inte Àr sÄ.
TÀnk om det Àr sÄ enkelt att vÄr lÀngtan i livet inte Àr exakt samma för alla. Att vi behöver bli bÀttre pÄ att bejaka variation. Det ökar möjligheterna för var och en att hitta rÀtt i livet och för samhÀllet som helhet att stÄ starkare.