Om hedersvåldet ska bort måste vi göra mer

Juli bjuder på efterlängtad lagstiftning, men det räcker inte.

Hedersvåldet är inte fråga som kommer försvinna i försa taget. Mer måste göras för att rädda fler flickor från ett liv i förtryck, eller i värsta fall döden.

Hedersvåldet är inte fråga som kommer försvinna i försa taget. Mer måste göras för att rädda fler flickor från ett liv i förtryck, eller i värsta fall döden.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Ledare2020-07-02 07:40
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Månadsskiftet till juli innebär inte endast att sommaren går alldeles för fort. Från och med 1 juli införs en hel del nya lagar. En av de viktigaste berör jämställdhetens för närvarande viktigaste fråga: hedersvåld.

Den 24 juni 1999 mördades Pela Atroshi. Hon blev endast nitton år gammal. Under sommarlovet följde hon med familjen till Irakiska Kurdistan. Väl där sköts Pela till döds inför sin syster. Hennes brott? Hon hade vanärat familjens heder. Vad hade hon gjort? Pela hade haft en pojkvän, bott hos en kompis och levt som en normal tonåring i Sverige. 

Den nya lagstiftningen skärper straffen för hedersrelaterad brottslighet: "Brott där motivet varit att bevara eller återupprätta heder ska ses som en försvårande omständighet vid bedömning av straffvärdet.". Utöver det blir det straffbart att förmå eller tillåta barn att ingå äktenskap eller äktenskapsförbindelser. För att skydda barnen införs utreseförbud för barn som kan komma att tas utomlands för att ingå äktenskap eller könsstympas. 

Den nya lagstiftningen är välkommen, men helst skulle den varit på plats för 20 år sedan. Hedersvåld, barnäktenskap och könsstympning är och har alltid varit ett jämställdhetsproblem, inte minst i Sverige. Det är för Pela och alla andra flickor utsatta för förtryck som hedersbrotten måste tas på större allvar. Den nya lagstiftningen kan göra det, men attitydförändringar kommer inte endast genom en ny lag. Det förebyggande arbetet i exempelvis skolan, bland kvinnojourer och hos socialtjänsten är A och O om vi ska rädda fler liv. Det är en lång väg kvar att gå innan vi på allvar kan ge varandra en klapp på axeln.