Tillgången på vaccin i världen är begränsad, även om produktionen är hög. Efterfrågan är större, otåligheten oändlig.
När leveranserna blir mindre än beräknat, förenas eller uteblir, då kastas tidsplaner över ända. Ett öppnare samhälle skjuts framåt i tid. I Sverige pratar vi om till midsommar eller efter midsommar. I fattigare delar av världen finns samhällen som inte har råd att vaccinera sin befolkning, ibland inte ens sin sjukvårdspersonal. Vi hänger ihop. Kan vi hålla ihop?
Ett vaccinbråk hägrar mellan EU och Storbritannien. Britterna lyckades bättre än EU med att få tillgång till Astra Zeneca-vaccinet. EU-kommissionen vill nu stoppa export av vaccin till länder som redan har en inhemsk vaccinproduktion – typexempel Storbritannien. En del av doserna som Storbritannien använt har tillverkats inom EU, inget har gått i motsatt riktning.
När rika samhällen ägnar kraft åt att aktivt försvåra vaccinleveranser slår det fel. Även om en sida kan gynnas kortsiktigt. Pandemier är globala, inte nationella. Motmedlen måste hanteras med motsvarande blick. Även när det är svårt.
Rika länder har större resurser att köpa vaccindoser, snabbt och i stora mängder. Andra hamnar på efterkälken. Om vaccinleveranser fastnar i handelskrig är det ingen som tjänar på det. Alla förlorar, särskilt de som blir sjuka.
Sverige är ett av de länder som hjälper fattigare stater, exempelvis Elfenbenskusten (SVT 9/3), inom ramen för WHO:s vaccinationsprogram Covax. Det finns också icke-statliga ideella initiativ som Vaccine Forward. Varje handtag behövs.
För att världen ska vinna kampen mot covid-19, måste så många som möjligt få chansen att vaccinera sig, oberoende av nationsgränser. Den målbilden har ingen av oss råd att tappa bort.