Underdriv inte allvaret i att byta tro

Att ha lämnat islam för kristen tro är allt annat än ofarligt för den som riskerar att utvisas till Iran.

Migrationsdomstolen avslog Mehdi Farshbaf Azarians och Maryam Mohammadi Jahanis överklagande. Domen tar alltför lätt på riskerna i Iran för den som lämnat islam för kristendomen.

Migrationsdomstolen avslog Mehdi Farshbaf Azarians och Maryam Mohammadi Jahanis överklagande. Domen tar alltför lätt på riskerna i Iran för den som lämnat islam för kristendomen.

Foto: Johannes Tångeberg

Ledare2021-01-18 05:11
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

De har varit många år i Sverige, lärt sig svenska, jobbar och gör vad de kan för att bli del av samhället. De har lämnat islam för kristen tro. Det sistnämnda är ett brott i Iran. Ändå anser migrationsdomstolen att Mehdi och Maryam ska skickas dit (SN 11/1).

Deras fall, som SN berättade om i oktober, har nu passerat Migrationsdomstolen. Där fick de avslag. Nästa anhalt är Migrationsöverdomstolen.

Genom att komma fram till att det inte är så farligt att vara kristen i Iran, behövde inte domstolen bedöma trovärdigheten i omvändelsen. I domen görs bedömningen att de skyddssökande inte behöver vara oroliga så länge de håller låg profil med sin tro. Rätten bedömer att regimen troligen inte har uppmärksammats på just de här två individernas kristna övertygelse. Troligen, kanske, måhända.

Det finns kristna i Iran, en minoritet med djupa historiska rötter, men att byta tro är allt annat än ofarligt. Konservativa ayatollor utgör ledarskapet i landet. Makten står på islamistisk grund. Allt upprätthålls med våldsmakt och moralpolis. Notera särskilt hur illa kvinnor som tar av sig slöjan offentligt behandlas – och straffas. 

Slutsatsen att det är tämligen ofarligt att vara ha lämnat islam för kristen tro är därför ytterst vansklig. Det här påminner om den tid då svenska migrationsmyndigheter gjorde snarlika analyser om att homosexuella från Iran kunde skickas tillbaka, så länge de var diskreta. 

Det är förstås bekvämt för rättsinstansen att dra en slutsats som inte gör det nödvändigt att bedöma innerligheten i någons omvändelse. Men tänk om det är det alltför enkla svaret på en svår fråga om utsatta medmänniskor? Organisationen Open Doors som verkar för att hjälpa förföljda kristna över hela världen, skriver följande om läget i Iran:

”Sedan regeringen började sikta in sig på vanliga medlemmar och inte enbart ledarna i kyrkorna, har kristna kvinnor blivit allt mer sårbara för förföljelse från regeringen. Våldtäkt är olagligt, men för att en person ska kunna åtalas för brottet måste våldtäktsoffret ha fyra manliga ögonvittnen och två kvinnliga. I praktiken ger det immunitet för dem som använder sexuellt våld för att förfölja kristna kvinnor. (…) Till skillnad från kristna kvinnor, ses inte kristna män som ”missledda” utan som att de medvetet har gjort felaktiga val. Därför blir deras straff hårdare, och risken att de utsätts för fysiskt våld och tortyr är större. Kristna män sätts ofta i fängelse under lång tid och… (under) fruktansvärda förhållanden.”

Det är i detta samhälle som det enligt svensk migrationsmyndighet och första rättsinstans inte anses vara så farligt att ha lämnat islam. Bara man håller låg profil.

Tänk om.