Nu är det alldeles klart. Ingen kan komma och säga att det aldrig händer någonting i Nyköping. Tvärtom finns det en risk att många är lite utmattade av att försöka hinna med så mycket som möjligt.
Hinna med allt var omöjligt, och tanken från arrangörernas sida var också att det skulle finnas olika saker samtidigt, detta sjunde år av Litterart Gästabud som också var det mest omfattande.
Nå, vad fanns det för trender? Vad var roligast? Mest minnesvärt? Håll i er, för här kommer nu en sammanfattning.
Trenden denna gång måste vara att betona alla starka kvinnor. Och det behövs än i denna dag, enligt Mian Lodalen. För hon blev ett tag allvarlig under lördagens talkshow på Nyköpings Teater, om boken "Vi måste prata om 50". Hon påminde om att svenska yrkeskvinnor fortfarande har lägre lön än män för samma arbete och att kvinnor fortfarande gör störst del av arbetet med hem och barn.
Hon och de andra fyra hade förstås starkt stöd av de mer än tvåhundra kvinnorna i publiken. Kriser och klimakterium går att övervinna var budskapet. Det kan löna sig att skilja sig, speciellt om mannen är förminskande, och när barnen är utflugna. För du har rätt till ett rikt och lustfyllt liv.
Roligast var Annika Lantz med tvära infall och tuffa invändningar. Och hon var också den mest självutlämnande med hur liv och sexlust så sakteliga kan komma tillbaka efter en canceroperation i livmoderhalsen.
Även Björn Ranelid hyllade kärleken och kvinnan under sin pratshow på fredagskvällen. Han var skoningslös mot män som slår sina kvinnor och inte skyddar och älskar sina barn, och hade mycket klokt och roligt att berätta om trender och om sitt författarskap.
Men hans svada blev tröttsam, liksom "allt ljus på mig". Och varför blanda högt och lågt, varför hacka på andra, varför rabbla statistik, antal tv-framträdanden, upplagor? Så enkelt är det, är hans mantra. Nä.
Ödmjukare upplägg var med Anna-Karin Palm. Hon erkände villigt hur nervös hon blev av erbjudandet att skriva en modern biografi över Selma Lagerlöf. Sedan tog det sex-sju år att bli klar, och då hade hon grävt fram dokument och brev för att ge sin text Selmas egna ord.
Hon har också lyft fram Selma Lagerlöf som medveten författare, en som ville skriva och påverka jämbördig med männen, inte bara en sagoberätterska. Boken heter också "Jag vill sätta världen i rörelse". Märkligt då att tänka att hon som nobelpristagare och akademiledamot inte hade rätt att rösta förrän 1921.
En kvinna av folket som når högsta toppen och blir drottning. Där har vi Karin Månsdotter. Om henne har historikern David Lindén skrivit med sin tredje biografi. Han nämnde att äktenskapet var en skandal och gladdes åt hur vi gått framåt så att en svensk kronprinsessa i dag kan ”gifta sig med sin personliga tränare”. Lite av hans frihet i berättandet hade jag önskat i föredraget om Selma Lagerlöf.
Väl förberedd men fri var Anna Bromée i NK-villan. Hon sjöng Edith Piaf och grep mig med hennes allra sista sång med text av Jaques Brel. Humor och allvar kom med Hasse och Tage och den kloka dikt om invandrarna som faktiskt är Bosse Parneviks. Sedan visade hon vilket proffs hon blivit med att byta mellan ett tiotal dialekter i en egen variant av Döden som möter Riddaren i "Det sjunde inseglet".
Nämnas måste Göran Hedins och Håkan Groops intensiva arbete med att i ord och bild måla upp hur Nyköping byggdes på nytt efter 1719. Och att hela gästabudet avslutades ungt och nyskapande med Emil Jensen och Hanna Ekström på teatern.
