Nu längtar jag till det glada decenniet

"Mot det glada 20-talet!". Så lyder rubriken på inbjudan till den nyårsfest jag ska gå på. Jag tänker ta fasta på det.

27 december 2019 21:10

Det ät lätt att tänka tillbaka på 10-talet som ett mörkt decennium, fyllt av bakslag för demokratin, klimatkris, tomma stadskärnor och nackar som värker efter att ha böjts över mobiltelefoner dagarna i ända. 

När man rekapitulerar ett årtionde och ser summan av de stora händelserna är det lätt att fokusera på det man inte är nöjd med. Facit för 10-talet handlar om allt från vad sociala medier gjorde med det politiska landskapet till hur avslutningen av tv-serien "Game of Thrones" blev.

Var det fullt så illa? Det kan vi inte svara på riktigt än. Det behöver nog gå flera år innan vi kan se hela bilden i backspegeln och dra slutsatser som håller. 

Och allt har ju inte gått åt pipan. Den tekniska utvecklingen har rustat oss för att på allvar göra oss fria från fossilsamhället. Digitaliseringen har medfört massor av fördelar. Vi har också fått bättre koll på våra normer och fördomar, och kunnat njuta av en tv-serieexplosion, musik av Lana Del Rey och Daft Punk, samt fått lätta lite på trycket under patriarkatet i metoo-rörelsen.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till det decennieskifte som ägde rum för hundra år sedan. 1910-talet hade präglats av allt från första  världskriget, ryska revolutionen, Titanics skeppsbrott och spanska sjukan, men även framgång i rösträttsfrågan, tekniksprång och möjligheter till kommunikation i form av utbyggd järnväg, spirande bilism, flygplan, fler telefoner och ökad utbredning av lokala och nationella dagstidningar. 

På nyårsafton 1919 torde västvärldens befolkning ändå ha varit både trött och sliten. Människorna som firade nyår 1919 hade ju ingen aning om att de stod på randen till de glada 20-talet, som bland annat gav mänskligheten radiosändningar, genombrott för ljudfilm, jazzmusik, ännu fler bilar, kvinnlig frigörelse och funktionalismen. 

Vänner av hopplöshet, moralism och misogyni kan förstås hävda att det var där någonstans som mänskligheten definitivt inledde resan mot sig egen undergång och att 1920-talet slutade med börskrasch och depression. 

Själv är jag inte lagd åt det defaitistiska hållet. Jag måste tro på att teknisk utveckling, demokrati, rättvisa och respekt för våra medmänniskor och planeten jorden är det som vinner i längden och ger oss en hållbar framtid. 

Men den framtiden får dock gärna vara rolig. Jag är både optimistisk och nyfiken på vad den ska föra med sig. Välkommen glada 20-tal!

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Catarina Nitz