SN-novellen: Elvira Sundströms bidrag

Tredjepriset i mellanstadiekategorin i årets SN-novellen gick till Elvira Sundström, årskurs 6 på Bryngelstorpskolan i Nyköping. Här publiceras nu hennes novell "Ljuset i skogen".

Ett uppvaknade mitt i natten i ett tyst hus leder till en otäck upplevelse i en kuslig skog. Dröm eller verklighet, det är frågan.

Ett uppvaknade mitt i natten i ett tyst hus leder till en otäck upplevelse i en kuslig skog. Dröm eller verklighet, det är frågan.

Foto: Montage

Kultur och Nöje2019-10-21 16:47

Jag vaknade av att mitt huvud dunkade hårt. Jag satte mig upp försiktigt och gnuggade ögonen. Jag hade ont i magen. Jag ställde mig upp och kämpade för att ta ett steg. Hela mitt huvud snurrade, det kändes som att jag satt i en karusell. Jag öppnade min sovrumsdörr och fortsatte till badrummet. När jag äntligen var framme vid badrumsdörren så hörde jag en hög smäll från nedervåningen, jag hoppade till och vände mig hastigt om, vad var det där? 

Jag tog mig fram till trappan och kollade ner, trapporna slingrade sig som en orm och det fick mig bara att må ännu mer illa. Jag rynkade på ögonbrynen och gick långsamt ner för trapporna, jag behövde hålla i mig hårt i räcket för att inte trampa snett och ramla ner. 

Jag sträckte mig efter en stol och satte mig på den med en duns. Varför hade jag så ont överallt? Jag orkade knappt tänka. Jag borde verkligen inte vara uppe på natten och smyga runt i huset. Jag gick till köket för att ta ett glas vatten, jag var på väg att tappa glaset när en kall vindpust svepte förbi mig. Jag vände mig mot hallen och ytterdörren var vidöppen! 

Jag ställde mig på tröskeln och tittade ut, den mörka skogen gav mig en rysning som gick i hela kroppen. Precis när jag skulle stänga dörren så fastnade mina ögon på ett av träden, var det något som lös? Jag tog några steg ut för att se, jag kisade för att se bättre. En stor smäll bakom mig fick mig att nästan ramla omkull. Jag vände mig om, och ytterdörren var stängd. Det måste ha blivit något slags korsdrag. Jag gick fram till dörren och ryckte i handtaget, mina ögon spärrades upp när dörren inte ville öppna sig. Med två händer så drog jag allt jag kunde i handtaget, men det var hopplöst. Dörren ville inte öppna sig. 

Jag kände hur paniken började fylla hela min kropp och jag andades häftigt. Jag skrattade nervöst och talade om för mig själv att jag drömde. Jag måste drömma. Jag backade från dörren och vände mig mot skogen. Ljuset fanns kvar. Eftersom att jag drömmer så kan inget skada mig, det är omöjligt. 

Jag gick fram och stannade framför ljuset. Det var som en lysande dimma i en klump framför mig. Jag sträckte fram handen, men den gick rakt igenom och ljuset försvann. Det blev kolsvart. Jag flämtade högt. Nu började jag på riktigt bli rädd, kan jag snälla få vakna nu? Jag darrade och kände gråten komma i halsen. 

Jag hörde steg bakom mig, men jag vände mig inte om. Stegen stannade precis bakom mig. Jag blundade hårt.

“Jag drömmer, så att inget kan skada mig” tänkte jag. 

Jag tog mig mod och vände mig om, framför mig stod en man med långa armar och ben. Han log stort och de vassa tänderna blänkte i månskenet. Jag spärrade upp ögonen, och innan jag visste ordet av så var jag redan på väg in i skogen. Jag sprang så fort jag kunde, jag andades tungt och det brann i mina lungor. Jag sneglade bakåt för att se om mannen följde efter. Men det var tomt på stigen, jag stannade tvärt. 

Jag tittade förvirrat mig om, men det ända jag såg var svajande träd och mörker. Plötsligt kände jag en kall och benig hand på min axel, den borrade in sina hårda fingrar i min axel. Jag frös till, jag kunde inte röra mig en millimeter. Han satte sin andra hand på min andra axel och puttade ner mig på marken. Barren och stenarna på stigen skavde hårt mot min kind. Jag rullade över på ryggen, och det sista jag såg var mannen som gick mot mig innan det svartnade för ögonen.

Jag satte mig upp och andades häftigt, jag stirrade runt i rummet. Det var bara en dröm! Jag skrattade till lättat och nöp mig hårt i armen. Det gjorde ont, men nu vet jag säkert att jag inte drömmer. Jag la mig ner i sängen igen och kände hur min puls sakta började komma tillbaka.

Precis innan jag skulle somna så hördes en hög smäll. Jag ryckte till och spärrade upp ögonen. Jag gick fram till min dörr och stack ut huvudet ur rummet. Jag fortsatte till trappan, tvekade, men beslutade mig att gå ner.

Med snabba steg var jag nere i vardagsrummet och sprang fram till hallen. Ytterdörren var öppen. Jag gick fram till dörren och tittade ut. Var det ett ljus ute i skogen? Jag tog några steg ut innan jag stelnade till. Påminde det här inte lite om drömmen jag hade förut? 

Jag skulle precis vända mig om för att springa in i huset när dörren gick igen med en smäll...

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!