Tonsäker prosadebut av Annika Norlin

Humor blandas med allvar när det udda möter det vanliga i artisten Annika Norlins debutbok.

4 april 2020 07:00

Litteratur

Annika Norlin

Jag ser allt du gör

Weyler förlag

 

Från att tidigare enbart ha skrivit låttexter till sina musikaliska projekt Hello Saferide och Säkert! tar Annika Norlin nu klivet till novellformatet. "Jag ser allt du gör" består av åtta noveller som alla har vänskap och/eller bekräftelse som gemensamt tema. I den första, som bär titeln "Bekräftaren", talar psykologen Charlie sakligt om hur hennes uppgift är att ge sina patienter just bekräftelse. Charlie å sin sida får aldrig någon, trots att hennes behov är skriande stort.

I en annan novell är basisten Siri på turné med sitt punkband. Bandets begåvning är något oklar men desto klarare är medlemmarnas inbördes kemi; det är godmodigt tjafs vänner emellan, diskussioner om livet och fylla – snudd på klichévarning ibland, men berättelsen bärs upp av en massa värme och av en dialog som sitter som en smäck. 

 

Umeåbon Annika Norlin har ett särpräglat sätt att berätta; långsamt, lite norrländskt sävligt men ändå effektivt – och med en stor portion lakonisk humor. Hennes anslag är ofta närmast sagoaktigt, som i början av novellen "Barn": "De var barn, och de hette Margit och Jan. Jan var två år äldre än Margit, och Margit var tre centimeter längre än Jan."

Det i positiv mening enkla språket och det nedtonade tonfallet låter den inneboende dramatiken i historierna framträda än tydligare än den skulle ha gjort med större språkliga gester. Det är bra gjort av en debutant. Karaktärerna skrivs fram med få ord och stor precision. I den stundtals dråpliga "Balthoran" fångar Annika Norlin på kornet vad som händer när den främmande fågeln Julia gör ett nedslag i ett alldeles vanligt villaområde: grannar spanar ivrigt ut genom fönstren, människor förändras, livet får färg.

 

Samlingens sista novell är också den allra starkaste. I "Gå" hanterar en kvinna en bottenlös sorg genom att gå, bara gå. Hon har förlorat ett barn, och nu vandrar hon längs norrländska landsvägar, mil efter mil, ensam, från Gällivare till Östersund. Här finns en i all sin lågmäldhet storartad gestaltning av något nästan osägbart. Men det som verkligen berör är den starka förnimmelsen av identifikation med allt levande.

I "Jag ser allt du gör" möter det udda det vanliga och allvaret möter humorn. I en tid när skildringar av storstadsmotiv ibland tycks suga åt sig nästan all luft i det litterära rummet, kommer Annika Norlins debut som ett välkommet avbrott.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anna Rudberg-W