Fallet med den avstängda socialchefen i Gnesta förbryllar, förundrar och fördärvar. Den som försöker förstå vad själva sakfrågan handlar om blir lätt förbryllad. Den som vill bilda sig en uppfattning om hur det blev en sakfråga blir minst sagt förundrad. För den som först blivit förbryllad och sedan förundrad är det lätt att förstå varför det fördärvar relationerna mellan de två styrande partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna.
En koalition mellan de två största partierna ger en robust ordning, parlamentariskt sett. Ibland så pass robust att det blir en marsch på stället. I Gnesta har den koalitionen gett kommunen arbetsro, där majoritetsförhållandena annars hade gett Sverigedemokraterna utslagsrösten.
Samarbetet har fungerat väl, eftersom partiernas två främsta företrädare hittade ett sätt att leda som båda var nöjda med. När så Ann-Sofie Lifvenhage blev moderat riksdagsledamot ifjol förändrades kommunledningen. Anna Ekström, en ny ledare med nya förutsättningar, ersatte som kommunalråd.
Alla samarbeten har en gräns. De bygger på att man kan lita på varandra. Att inte dagligen behöva misstänka att den andra parten försöker föra dig och ditt parti bakom ljuset, dölja eller kringgå din roll i angelägna och/eller känsliga frågor.
Den gränsen verkar vara nådd. Moderaternas reaktion på att ha hållits utanför, oinformerade och icke-inkluderade i frågan där chefen för socialförvaltningen har stängts av och skickats hem, är skarp. Öppet såväl som informellt.
Själva sakfrågan verkar ha börjat med anonyma vittnesmål till den socialdemokratiska vice ordföranden i socialnämnden. Denne gick sedan direkt till partikollegan, kommunstyrelsens ordförande som gick till kommunchefen. Utan att passera en enda moderat koalitionskollega. Vare sig ordföranden i socialnämnden, som rimligen borde ha varit inkluderad, eller det moderata kommunalrådet.
Det har varit en process utan skriftligt underlag, vilket inte bara har upprört Moderaterna utan framför allt facket Vision, som kräver att tillförordnade kommunchefen petas av kommunledningen.
Var och en kan se det märkliga i att den chef som ska hantera såväl socialtjänst, äldreomsorg, hemtjänst och socialpsykiatri skickas hem under brinnande coronakris. Utan att vare sig den avstängda, hennes fack eller ens halva koalitionsstyret kan läsa sig till varför.
Moderaternas kommunalråd Anna Ekström skrev under avstängningen utan att ett skriftligt underlag eller djupare inofrmation (SN 19/5). Det skulle hon förstås inte ha gjort. Det borde inte heller ha begärts av henne.
Offentlig förvaltning kan vara en hänsynslös miljö. Det är inte lätt att vara chef. Det är inte lätt att bli omtyckt eller ens respekterad. Vision anser att ledningsorganisationen har stora brister och pekar på den avstängda socialchefen såväl som flera sjukskrivna chefer. Vem ansvarar för arbetsmiljön? frågar Visions Christina Frostberg i sitt brev.
Detta behöver även majoriteten svara på. En majoritet där den ena sidan har försökt hålla undan den andra. Ingrid Jerneborg Glimne, moderat ordförande i socialnämnden, skräder inte orden: "Det känns som ett stort svek". Tro tusan, det.
Kommunalrådet Johan Rocklind (S) håller ett lågt tonläge i sina svar på vad som just nu sker i kommunhuset. Fullt förståeligt. Samarbetet har underminerats rejält, på eget grepp. Det handlar inte om färgflagor på ytterdörren, det gäller bärande väggar.