En av de branscher som drabbats hårdast av inskränkningarna i människors rörlighet för att motverka pandemin, är flyget. Mellan 8 av 10 till 9 av 10 flygresor har ställts in. Flygbolag världen över har haft det mer än knapert.
Den svenska regeringen har bland annat lagt fem miljarder i ett räddningspaket till SAS, där staten är storägare. Andra flygbolag har fått klara sig bäst de kan.
Regeringen har också gett särskilt stöd till de tio flygplatser som ägs och drivs av statliga Swedavia, på tre miljarder. I april kom också beskedet att, främst, Socialdemokraterna och Centerpartiet hade kommit överens om att åtta flyglinjer bedöms som samhällsviktiga och därför ska upphandlas på statens bekostnad. De gällde sju norrländska destinationer samt Gotland. Den trafikplikten förlängdes nyligen. Hela Sverige ska ju leva.
Den sörmländska riksdagsledamoten Lotta Finstorp (M) ställde i torsdags en fråga till näringsminister Ibrahim Baylan (S) om situationen för Stockholm Skavsta. Sammanfattningsvis: Hur kommer det sig att jämförbara flygplatser har fått särskilda stödåtgärder medan Skavsta, med annan ägare, ignoreras så pass att dess ledning inte ens kan få till ett samtal med berörda departement?
Näringsminister Baylan svarade att hans fokus har varit att stötta flygplatserna inom Swedavia, som fått tre miljarder av sin ägare staten. Övriga får klara sig bäst de kan. Detta inbegriper Sveriges tredje största flygplats, Skavsta, men även lejonparten av landets regionala flygplatser som ägs av kommuner och andra.
Ägaransvar är en särskild faktor, ja, men det här handlar också om de direkta marknadsbegränsande effekter som uppstått för att regering, myndigheter och stat stenhårt har inskränkt möjligheterna att bedriva den verksamhet som flygplatserna lever på.
Baylan hänvisade i sitt svar till de räddningspaket som levererats för att stötta näringslivet som helhet. Men Swedavia-flygplatserna, däribland Arlanda och Bromma, har fått en egen stödform som övriga blivit utan.
Är detta ett problem? Ja. Skavsta är en tillgång för Mälardalen och för svensk infrastruktur, i vardagen såväl som i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. I en annan kris hade Skavstas landningsbanor kunnat spela en central och tungt vägande roll. Det nya brandflyget har exempelvis basplacerats här.
Den tidigare flygflottiljen utanför Nyköping är väsentlig också för den som vill ta huvudstadens framtida flygförbindelser på allvar. Detta har regeringen blundat för. Skavsta med dess ordinarie omfattande trafik kan inte ignoreras bara för att det ägs av en internationell privataktör samt Nyköpings kommun.
När regeringen funderade över framtiden för flygförbindelserna till och från Stockholm lade den all tyngd och allt intresse i att låta Arlanda växa, en kommande stängning av Bromma bedömdes bara beröra Arlanda. Trots att de stora möjligheter som finns i att Ostlänken från huvudstaden byggs med en anslutning till Skavsta. Det borde vara kostnadseffektivt att bejaka även Skavstas roll – även om Arlandas fjärde bana nu lagts på is. Ett rimligt krav vore att inleda en seriös dialog från regeringens sida. Annars blir de mediala framträdandena och fototillfällena som vanligtvis brukar locka ministrar till Skavsta ihåliga och oärliga.