Födelsedagar är ett ambivalent kapitel för Agnes Hellström. Åtminstone vad gäller hennes egna. Det är inte åldrandet i sig som får det att knyta sig i magen, utan minnena som varje år sedan tidigt 1980-tal väcks till liv vid den här tiden. Det var egentligen en ljus tid, ett äventyr som började med att föräldrarna reste med sina två små barn till Moçambique för att arbeta som läkare respektive sjukgymnast för Afrikagrupperna.

Ett humanitärt projekt som fick ett abrupt slut några veckor före Agnes femårsdag. Då drabbades hennes pappa av ett influensavirus, den banalaste bland sjukdomar, men som just den här gången fick dödlig utgång. Agnes pappas gärning avbröts nästan innan den hade börjat. På något vis slutade Agnes förknippa sina födelsedagar med glädje efter det. Däremot tror hon att föräldrarnas humanitära engagemang ligger till grund för hennes eget.

Mål svårt att nå

Artikelbild

| Agnes Hellström är van att kämpa i motvind och ifrågasätta normer. I två böcker har skildrat livet som elev på internatskolan Sigtuna Humanistiska Läroverk.

Som ung gick hon med i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och sedan 2016 är hon dess ordförande. I fredsarbetet ser hon både rättvise-, jämställdhets- och miljöfrågorna mötas, för de är alla en förutsättning för fred.

Jag älskar mitt jobb, det är det roligaste och det svåraste jag har gjort, säger Agnes och berättar att hon tidigare har stannat ganska kort tid på varje arbetsplats.
Jag har inte känt att jag kan förändra något. Men här är det ett mål som är så svårt att nå att det kommer att ta mig hela livet att jobba för hållbar fred i världen.

Emellanåt känner hon att milstolpar passeras, som förra året när Sverige fick en ny skärpt lag om svensk vapenexport. Men fredsarbetet innebär också att då och då få en klapp på huvudet och avfärdas som naiv av makthavare och etablissemang.

Artikelbild

| ”Ilska är en väldigt stark drivkraft för mig”, säger författaren och ordföranden i Svenska Freds Agnes Hellström.

Ifrågasätter normer

Men Agnes Hellström är van att kämpa i motvind och ifrågasätta normer. I debutromanen ”Ränderna går aldrig ur” utgick hon från egna erfarenheter som elev på riksinternatet Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SSHL). När hon i kritiska ordalag beskrev kamratuppfostran och hierarkiska ordningar var det många gamla elever som tyckte att hon svek den hederskodex som kräver tyst lojalitet med ens skola och samhällsklass.

Artikelbild

| Agnes Hellström delar födelsedag med Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. "En sådan sak gör födelsedagen lite roligare att fira, det förstärker känslan av att vi hör ihop", säger hon.

Men Agnes Hellström var inte nöjd. Hon ville debattera sakfrågan om privatskolepennalism och överklassens privilegier och skrev några år senare en fackbok, ”Att vara utan att synas: om riksinternaten Lundsberg, Sigtuna och Grenna”. Där tog hon även upp sin egen bakgrund, med en mamma som också hade skickats till SSHL och som kom från skolans grundande familj.

Vaknar svettig

Det ledde till att delar av släkten bröt med henne, och det var nu länge sedan hon besökte familjegården Bjärka Säby i Östergötland.

Det är jättesorgligt. Och jag kan verkligen förstå att det är smärtsamt för de människor jag skriver om, säger Agnes.

Hon framhåller att det finns en styrka i att använda det privata för att driva en berättelse. Och alla i hennes familj är omskrivna med kärlek.

Men det händer att jag vaknar svettig och tänker, varför gjorde jag det här egentligen. Ändå skulle jag göra samma sak igen.

Delar dagen

Att driva förändringsfrågor kopplade till internatvärlden skiljer sig inte så mycket från fredsarbetet, säger hon. Man möter samma ifrågasättanden och förminskande härskartekniker. Men att arbeta i en fredsorganisation har också gett henne kontakt med en stark gräsrotsrörelse. Inget är så inspirerande som att få möta andra människors engagemang.

I år fyller den 136 år, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, som delar födelsedag med Agnes. En sådan sak gör födelsedagen lite roligare att fira, tycker den blivande 40-åringen.

Att kunna donera min födelsedag till Svenska Freds, det är så skönt! Och jag är så glad att vi delar dagen, för det förstärker känslan av att vi hör ihop.