Ebba Busch (KD) har valt en helt annan framtoning än sin företrädare som partiledare, Göran Hägglund. Han mejslade ut en egen position under alliansåren, där KD:s konservativa profil och ett någorlunda socialliberalt samvete samspelade. Alliansen stod på liberal grund, men Hägglunds parti följde med.
Busch valde däremot tidigt att hårdare markera en konservativ hemvist och hon tog en stramare ton i valen av utspel. Detta betalade sig – så länge Moderaterna var Nya Moderater. Men när M fokuserade mer på socialkonservativa och invandringskritiska väljare hellre än storstadsliberala gick den ytan om intet, för henne och partiet.
Det är inte Sverigedemokraterna som har svårast med Moderaternas tillväxt för tillfället, det har Kristdemokraterna. I kampen om att framstå som hårdast förlorar oftast den minsta spelaren. Det vore inte förvånande om KD nu blickar på Hägglunds tid – och grunnar på om mer av socialt medkännande gör att partiet inte kläms mellan SD och M.
Såväl Ipsos och Novus opinionsmätningar har gett vid handen att det går trögt för KD. Inte kris, men trögt. För partiledaren själv är förtroendesiffrorna inte längre lika starka. Delvis har det att göra med just utrymmet att synas politiskt, men också delvis med en konflikt i en privat fastighetsaffär som har rönt stor uppmärksamhet. Detta kom också upp i senaste 30 Minuter-intervjun i SVT.
Att vara aktiv del i en privat konflikt för en makthavare är vanskligt, gränserna mellan det privata och det egna offentliga ledarskapet blir lätt suddiga. Ytterst sällan ger sådana bråk några sympatier, tvärtom. På sista raden innebär det också mer problem för KD. Detta i en tid då de socialkonservativt tyngda partierna lockar över 45 procent av väljarkåren.