Klyftorna mellan pensionärer riskerar öka

Kroppen är inte alltid lika vital som knoppen, för de pensionärer som haft ett tungt yrkesliv, skriver Stefan Karlsson.

Kroppen är inte alltid lika vital som knoppen, för de pensionärer som haft ett tungt yrkesliv, skriver Stefan Karlsson.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2021-06-28 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Riktåldern i pensionssystemet är höjd till 67 år. Det innebär att du kan ta ut den allmänna pensionen vid tidigast 64 års ålder. Motiveringen är att vi lever längre, vilket inte alltid innebär att kroppen är lika vital som knoppen.

Det finns nämligen en väsentlig skillnad i att jobba på ett verkstadsgolv och på kontoret i samma företag. Det ligger en markant skillnad i att jobba som sopåkare och butiksbiträde. Jag talar då givetvis om de fysiska skillnaderna och hur kroppen påverkas av olika arbetsuppgifter.

Risken är att man i framtiden skiljer ut löntagare med tunga, hårda och slitsamma jobb från övriga på arbetsmarknaden. Därmed skapar man också stora inkomstskillnader när det väl kommer till pensionen. Denna skillnad måste kommande regering se över och jämna ut för att inte spä på de klyftor som det ofta talas om. Arbetar man och betalar skatt under hela sitt vuxna liv, ska man inte på ålderns höst behöva se hur pengarna knappt räcker till livets nödtorft. Att det i välfärdslandet Sverige finns över 300 000 fattigpensionärer och att var sjunde pensionärer har mindre än 60 procent av medianinkomsten i pension (Eurostat 2020) säger tyvärr ganska mycket om vårt pensionssystem.

Det gäller dock inte politiker. Vi har socialdemokraten Palm som lämnade riksdagen vid 42 års ålder och nu senast den före detta liberalen Carlsson Löfdahl som smart väntade in sin 51-årsdag. Bägge kan fram till de fyller 65 håva in miljoner i inkomstgaranti, finansierade av oss skattebetalare.