Magnus Ringman är sedan ett drygt år tillbaka chefredaktör för den skånska kvällstidningen Kvällsposten. Det var där som han fick sitt första riktiga jobb som reporter för tre decennier sedan. Då höll man precis på att gå över från skrivmaskin till datorer. Mobiltelefoner var sällsynta och internet fanns inte.

Mycket har skett i tidningsbranschen under denna tid och i dag ser verkligheten som bekant lite annorlunda ut. Framför allt har det blivit bättre, om vi frågar Magnus Ringman.

Läsarna ger snabb återkoppling om de hittar några fel. Det ställer högre krav på journalisterna att vara noggranna. På det viset blir det högre kvalitet. Men paradoxalt nog blir texterna inte lika välskrivna, eftersom det går så fort och inte passerar lika många ögon som förr, säger han på tidningsredaktionen i Malmö.
Artikelbild

| Magnus Ringman växte upp utanför Malmö och med två föräldrar verksamma på Sveriges Television. Därmed var steget inte långt för Magnus att även han välja journalistiken som yrkesbana.

Självklart yrkesval

Därmed inte sagt att det saknas utmaningar i branschen. Till de mörkaste molnen som tornar upp sig räknar han Facebook och Google.

Det som händer är att teknikgiganterna tar mycket reklamintäkter från de tidningarna. Tyvärr ser jag ingen avmattning på det framöver. Jag är orolig för vad som kommer att hända med de lokala tidningarna.

Roligare var det under uppväxten utanför Malmö. Med båda föräldrar verksamma på Sveriges Television valde Magnus yrkesbana redan som tioåring.

Artikelbild

| Som 17-åring fick Magnus Ringman jobba jämsides med en av dåtidens mest hyllade journalister, Jan Guillou, i samhällsprogrammet "Rekordmagazinet".

Jag ville bli journalist! Det kändes väldigt självklart för mig att satsa stenhårt på det.

Guillou läromästaren

Artikelbild

| För Magnus Ringman är det viktigt att ha ett liv utanför journalistiken och en av hans stora hobbies är antikviteter. "Det är vansinnigt kul, gamla föremål och deras historia är spännande", säger han.

Som många andra ungdomar skrev han i skoltidningar, men det är nog få som har fått jobba jämsides med en av dåtidens mest hyllade journalister, Jan Guillou. Det fick 17-årige Magnus Ringman i populära samhällsprogrammet "Rekordmagazinet".

Vilka var dina arbetsuppgifter?
Artikelbild

| Kvällspostens chefredaktör Magnus Ringman fyller 50 år.

Först svarade jag på tittarbrev till Jan, sedan fick jag svara i hans telefon och till slut gjorde jag research. Jag gjorde det på eftermiddagen, efter gymnasiet.
Hur var det att jobba med Jan Guillou?
Han var, och är, min stora idol. Det var mycket lärorikt. Jag lärde mig mycket om undersökande journalistik.

Aftonbladet drömmen

Efter gymnasiet, och "Rekordmagazinet", stod dörren till journalistvärlden på vid gavel. Så även Kvällspostens. Och efter tre år, närmare bestämt i mars 1991, började han på Aftonbladet.

Det var min stora dröm. Där hade Guillou sin journalistiska bakgrund liksom många andra stora journalister.

Även Magnus Ringman själv har rönt erkännande. Han belönades 1992 med föreningen Grävande journalisters pris Guldspaden för artikelserien "Vi och Dom", om invandrare och svenskar. Och 1999 förärades han och Maria Trägårdh Stora Journalistpriset för artikelserien "Biobankerna", om lagring av biologiskt material på sjukhus.

Ute på fältet

Nu är han både mångfaldigt prisbelönt och högst i hierarkin på Kvällsposten. Finns det något mer han möjligen kan tråna efter i yrket?

När allt kommer omkring är det just praktisk journalistik jag brinner för. Inte las-tider, personalproblem, schemaläggning eller budget och ekonomi. Jag är journalist och gör intervjuer ute på fältet så ofta jag kan.

Det finns en förklaring till denna längtan till det journalistiska hantverket. De sista åtta åren på Aftonbladet, innan han blev chefredaktör på Kvällsposten, jobbade han med allt annat än praktisk journalistik.

De frågade: Magnus, vill du bli nyhetschef? Jag sa ja. Magnus, vill du bli redaktionschef? Jag sa ja. HR-chef? Ja. Stabschef? Ja! Vill du organisera de “Gula Båtarna”? Ja! (båtarna räddade 1 892 flyktingar ur havet 2015–2016). Jag gillar att testa nya saker, att lära mig nytt och utvecklas.

Privatlivet viktigt

Förutom journalistiken rymmer livet också en stor umgängeskrets, sambon Jan, ett fritidshus i Ystad och huset på landet i Vellinge.

Det finns många journalister som saknar privatliv. Att inte ha annat än jobbet är farligt. Det är bättre att ha flera ben att stå på i livet. När jag åker hem börjar jag prata om jobbet med min sambo, men efter två minuter inser jag att livet inte bara handlar om journalistik. Det är större än så och det är bra.

Privat har Magnus en stor hobby: antikviteter.

Det är vansinnigt kul! Gamla föremål och deras historia är spännande. Det behöver inte vara väldigt gamla saker. För bara ett tag sedan var prylar från 1970-talet inte värda något. Nu är de på uppåtgående! Och återbruk är spännande, det ligger i tiden.

Min sambo har en tapetserarverkstad där jag är delägare. Hellre än en ny soffa som blir trasig om tre år köper jag en begagnad från 1960-talet och klär om med modernt tyg, säger Magnus Ringman.