”Min vänlighet är medveten”

På drygt trettio år har Micke Leijnegard gått från att vara allmänreporter på lokaltidning till populär programledare för SVT:s ”Mästarnas mästare”. Men hans syn på jobbet är densamma.

 Allt handlar om att lyfta, folkbilda och inspirera, säger han.

11 augusti 2019 07:30

Det är högsommar, vilket för Micke Leijnegard innebär semester och tid för familjen och pyssel med sommarhuset i Roslagen. Men om några veckor är han tillbaka på jobbet igen. Den tolfte säsongen av ”Mästarnas mästare” ska spelas in. Dessutom medverkar han under hösten i ett nytt program som än så länge är hemligt.

 Det är en nysatsning som jag ska vara programledare för och som jag tror kommer att bli superkul.

Trettiotre år har gått sedan han bestämde sig för att bli journalist och kom in på Strömbäcks folkhögskola i Umeå. Det var också i den vevan han bytte livsåskådning, efter att ha spenderat sina första 22 år som frikyrkopojke med en kristen tro.

 Den utslussningen var en ganska lång och jobbig process.

Är du helt fri från din gamla världsåskådning nu?

 Jo, men man är ju aldrig helt utan den. Har man väl lärt sig att åka slalom kan man ju det. Men man behöver inte köra bara för att man kan, säger han och förklarar att det också är en kunskap.

Vad lärde du dig?

 Herregud, hur många timmar har vi på oss, haha? Det jag har, och som många utan frikyrklig bakgrund också har, är en respekt för andra människor och en skyldighet att praktisera allas lika värde.

Han berättar att det bland annat har yttrat sig i att han inte gör någon som helst skillnad på vem det är han möter, nästan som en sorts trots.

 Jag kan inte för mitt liv acceptera att någon ska vara förmer, jag har vägrat att svassa för någon. Och jag har upplevt att de flesta har gillat det.

Började i Bollnäs

Reporterbanan inleddes som frilansande allmänreporter på tidningen Ljusnan i Bollnäs. Efter studierna på Strömbäcks folkhögskola i Umeå fick han jobb på olika radiokanaler och gick därefter vidare till tv. År 1996 kom han till SVT. Här har han suttit i OS-studion, jobbat för ”Sportnytt”, ”Gomorron Sverige”, lett ”Melodifestivalen”, ”Världens Barn-galan” och är sedan år 2009 programledare för flaggskeppet ”Mästarnas mästare”.

 Det har varit otroligt häftiga år, många upplevelser. Konkurrensen om jobben har varit hård. Många har tävlat om platserna. Det har jag inte varit så intresserad av och med tanke på det är det otroligt att jag har klarat mig så bra, men det är mycket tur och tillfälligheter. Jag är glad att jag aldrig har trampat på någon annan för att ta mig hit.

Finns det någon skillnad mellan att vara programledare och journalist?

 Nä, inte för mig i alla fall. Jag är journalist som har råkat hamna på SVT Nöje. I mitt jobb har jag exakt samma inställning som när jag skrev mina första artiklar i Ljusnan. Den är att folkbilda, inspirera och stimulera människor till att tänka själva. Det låter väldigt tjusigt, men det är exakt vad det är. Ett demokratiskt uppdrag.

Däremot har det aldrig legat för honom att bli en ny Janne Josefsson eftersom det kräver att man orkar vara både obekväm och jobbig.

Jag respekterar mina skjutjärnskollegor, men även om också jag känner ilska mot orättvisor, hyckleri och skit har det aldrig varit mitt främsta bränsle som journalist. Men man vet aldrig, det kanske kommer i andra halvlek av min karriär.

Än så länge är det den vänliga sidan som dominerar. I ”Mästarnas mästare” kör han visserligen med deltagarna och utsätter dem för extrema moment, men samtidigt har han alltid några vänliga ord i beredskap.

Dina summeringar när någon åker ut ur tävlingen är alltid så fina. Skriver du dem själv?

 O ja, det gör jag innan de har kommit dit. Det är mycket känslor i summeringarna. I grunden är deltagarna helt vanliga svenskar som ofta kommer från små ställen. Men de har slitit och kämpat sedan de var sju år. Tränat hårt och ätit rätt. Nu är deras karriär över. Det vill jag sätta ord på.
Så det här att jag uppfattas som vänlig är medvetet, för jag ser vänlighet som ett skarpslipat verktyg för en journalist. Dessutom finns det ingen som helst nytta med att vara en skitstövel.
Fakta                                                        

Namn: Micke Leijnegard.

Fyller: 55 år den 11 augusti 2019.

Bor: I Stockholm. Sommarhus i Roslagen.

Familj: Hustrun Sanna och sönerna Igor, 10, och Varg, 5 år.

Gör: Journalist och programledare.

Om att fylla 55: ”Det känns ingenting särskilt. Jag har slutat att räkna, det gör barnen åt mig nu. De har sagt åt mig att jag är 54 och att jag snart fyller 55.”

Så firar jag födelsedagen: ”Ingen aning. Jag hoppas att jag får fika på sängen. Gärna en riktigt god macka. Det hoppas jag på.”

Styrka: ”Jag har lätt för att ta folk. Tala med bönder på bönders vis och latin med de lärde.”

Drag jag jobbar med: ”Det handlar mycket om mitt förhållningssätt till barnen. Jag tycker att jag kan vara opedagogisk och jag blir lätt för ivrig. Men jag försöker bita ihop och låta dem växa av sig själva utan att jag petar för mycket. I stället för att skydda dem från allt låta dem gå på smällar själva.”

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lena Wreede/TT