40 rundas utan större åthävor, Jimmie Åkesson befinner sig som han brukar på resa i landet inför det stundande EU-valet. Någon form av delbokslut har han inte haft tid att ägna sig åt, det får vänta tills nästa kapitel i livet tar vid och när det kommer att ske är högst oklart.

Nej, jag funderar fortfarande på vad jag ska göra när det här är över, för det tar ju slut någon gång för mig. Den längsta perioden av mitt engagemang har ju varit utanför riksdagen med att bygga upp ett parti. Det är egentligen först nu som jag kan jobba med det jag faktiskt vill göra.

I dag är det andra som tillverkar medlemskort och klistrar kuvert. De ”stora och svulstiga tankarna” har han övergett, nu är det realpolitik som gäller och det passar Jimmie Åkesson alldeles utmärkt. Med drygt två decenniers erfarenhet i ryggen känner han sig komfortabel i rollen och trygg i de flesta situationer.

Artikelbild

| "Många tror att politik handlar om att tycka en massa saker, att man ska poppa ur sig en massa åsikter om allt hela tiden, men det är de politikerna man inte har förtroende för", säger Jimmie Åkesson.

Jag har hållit på med det här i hela mitt vuxna liv, det är en del av min vardag och ingen stor sak längre. Jag ser mig som en samhällsengagerad entreprenör och det kanske var därför som jag vågade ge mig in på den här smala stigen som jag en gång valde – eller hamnade på.

Lyssnande kompis

Det är inför EU-folkomröstningen 1994 som vägvalet inleds. Jimmie Åkesson är engagerad i Moderat skolungdom hemma i Sölvesborg, men söker sig ganska raskt vidare i det politiska landskapet. Han har lätt för skolan och skulle väl bäst kunna beskrivas som ”elevrådsordförande-typen”.

Om man frågar andra var det nog så, men jag var inte den som tog en massa plats. Mer den lyssnande kompisen som folk vände sig till när de hade problem.
Artikelbild

| I dag tar Jimmie Åkesson det lugnare och förstår att han inte kan vara alla till lags, men att koppla bort jobbet helt är en omöjligt. "Man har ju alltid har det med sig i fickan som ett ständigt brus", säger han.

Möjligen ligger en del i förklaringen till Sverigedemokraternas 17,5 procent just där. Få har en så stark position i det egna partiet som Jimmie Åkesson och även i jämförelse med andra partiledare ligger förtroendekapitalet relativt högt.

När vi kom in i riksdagen var det knappt mätbart, men något har man kanske ändå gjort rätt. Jag försöker vara en lyssnande person och den som hittar lösningar i konflikter snarare än att skapa dem.
Artikelbild

| Jimmie Åkesson fyller 40 år den 17 maj och säger att han befinner sig på en bra plats i livet. "På så sätt är det skönt att bli äldre för man blir nog mer tillfreds."

Dåligt samvete

Att det skulle blåsa snålt i fältet längst ut på högerkanten stod ganska tidigt klart, men Jimmie har alltid känt stöd hemifrån och på senare år också drabbats av ett visst mått av dåligt samvete gentemot föräldrarna.

Artikelbild

| Jimmie Åkesson säger att det är viktigt att välja rätt medarbetare som förstår hans behov och vad han tycker är viktigt. "Det är en myt att politiker alltid sitter och läser en massa. Jag läser en del, men framför allt har jag människor omkring mig som läser åt mig och berättar vad som är viktigt".

Så tänkte man ju inte när man var 20 att man skulle ta hänsyn till hur de känner, men jag kan tänka mig att mamma har varit ganska orolig för mig – och det är hon säkert fortfarande.
Det fanns en beröringsskräck, umgicks man med mig så fick man frågor och en del lärare var fientligt inställda. Jag kommer ihåg att jag hade alla rätt på ett prov men fick ändå inte MVG. Jag trodde att sådant bara skulle rinna av mig, men det lagras ju någonstans och jag tror att det var det som kom till uttryck när det brast.
Artikelbild

| Även sambon Louise Erixon är politiker. I höstas blev hon utsedd till kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg.

Brast gjorde det 2014 och Jimmie Åkesson blev sjukskriven för utbrändhet. Hans egen analys är att det inte handlade så mycket om arbetsbördan utan mer om det ”inre och yttre trycket”.

Personliga brev

I fyra månader gjorde han i princip ingenting, släppte allt och tittade inte ens på nyheterna på tv. Och möttes – högst oväntat – av en överväldigande sympati från både allmänheten, andra politiker och journalister.

 Det var väldigt fint och omtänksamt, jag hade inte alls förväntat mig det. Jag fick personliga brev från mer eller mindre kända personer som berättade om egna erfarenheter och jag har fortfarande en låda med vykort som jag inte hunnit gå igenom.
Funderade du aldrig på att lämna politiken?
Nej, men jag kände att jag var tvungen att vara sjukskriven för att kunna fortsätta. I dag tar jag det lugnt när jag kan och förstår att jag inte kan vara alla till lags.

Ville bli journalist

Någon plan B i livet har han aldrig haft, men han säger att han ibland skulle vilja syssla med någonting mer handfast och påtagligt än politik.

Jag hittade en bok från förskolan där jag hade ritat en bild på mig själv bärandes en mattrulle. Då ville jag bli mattläggare som pappa. Senare ville jag faktiskt bli journalist och det ville jag ganska länge, men sedan började jag träffa en massa journalister och då svalnade det intresset, säger han och skrattar.

Nej, riktigt så illa är det inte, försäkrar han, även om förhållandet till media stundtals har varit en gungig resa. Jimmie Åkesson har fått känna av en närgången bevakning "med kvällstidningsreportrar parkerade på uppfarten".

I dag känner jag att det tas en viss hänsyn, speciellt efter att vi fick barn och uttryckligen bad om det, min son är inte politiker.

Knaprar piller

Även vidlyftigt spelande och bruk av antidepressiva har uppmärksammats stort.

Spelandet var inget som jag tyckte rörde någon annan än mig själv, det var säkert destruktivt, men fick proportioner som det kanske inte riktigt förtjänade. Det var ju ingen slump naturligtvis att nyheten kom två timmar innan slutdebatten inför valet 2014. Och sedan undrar de varför jag är så sur på public service.

Andra gånger har han själv valt att dela med sig av personliga erfarenheter.

Jag valde att vara öppen med att jag tar antidepressiva för att väldigt många människor i Sverige – inte minst män i min ålder – som knaprar sådana här piller skäms för det.

Cirkeln sluten

Även om han numera är hemtam i riksdagskorridorerna är det i Sölvesborg – där sambon Louise Erixson för övrigt är kommunstyrelsens ordförande – som det ”riktiga” livet pågår. Förankringen till hemorten är viktig på många plan.

Jag uppskattar ett mindre sammanhang där det brukar heta att alla känner alla och har en relation till varandra på ett eller annat sätt. Det skulle jag inte vilja byta bort, för mig är det viktigt med småskaligheten.
Vad pratar ni om kring middagsbordet?
Vi brukar försöka hålla isär våra roller och inte prata så mycket politik. Det är vanliga vardagsbestyr och pusslande för att få ihop tillvaron.

Sonen börjar i skolan höst, i samma skola som Jimmie i själv gick i och engagemanget har fått ytterligare en dimension.

Min främsta drivkraft i dag är hans framtid. Jag har inte tänkt så mycket i de banorna tidigare, men man gör det när man har någon som man har ansvar för och ska finnas där för.