De positiva ålsignalerna kommer från både den europeiska kontinenten och från den svenska västkusten. I Lagan, Viskan och vid Ringhals – och även ute i Skagerak och Kattegatt – samlas allt fler ålyngel, så kallade glasålar, upp.

Ett tydligt exempel är Statkrafts vattenkraftverk i Laholm. Där samlas miniålar som bara väger ett gram upp och får sedan skjuts med bil förbi kraftverken upp i Lagans upprinningsområde.

För tio år sedan fångades bara 29 kilo glasål i kraftstationens åluppsamlare. I år blev det 260 kilo med exakt samma uppsamlingsmetod. Det är den högsta noteringen sedan 1963.

Artikelbild

| Ålar fiskas upp för att få transporthjälp förbi vattenkraftverken, här i Rönne å i Skåne. Arkivbild.

"Något är på gång"

Någonting är på gång. När man talar om en sådan här uppgång får man komma ihåg att det fortfarande är på väldigt låga nivåer, men det har i alla fall vänt, säger Håkan Wickström, ålforskare på Sveriges lantbruksuniversitets akvatiska institution.

Tillsammans med andra ålforskare hoppas och tror han att trendbrottet för ålen beror på de insatser som gjorts för att rädda den. Det finns i alla fall ett tidsmässigt samband, konstaterar han.

Från 2009 och framåt började alla EU:s medlemsstater att vidta åtgärder för ålen till följd av EU:s ålförordning som trädde i kraft två år tidigare, bland annat fiskebegränsningar.

Artikelbild

| Ålforskare Håkan Wickström, SLU, gläds över trendbrottet för ålen, men understryker att antalet ålyngel som kommer till Europa från Sargassohavet fortfarande är avsevärt mycket mindre än för 50 år sedan. Arkivbild.

Alla kanske inte var så ambitiösa som Sverige, men alla gjorde något för att förbättra situationen.

Hypotesen är att fler ålar därför överlevde och kunde ta sig tillbaka till Sargassohavet för att leka. Efter bottennivån 2011 började antalet glasålar som kom från Sargassohavet till Europa att öka.

Det passar i tid med det vi vet om ålarnas vandring till Sargassohavet och hur lång tid det tar för ynglen att driva tillbaka till Europa. Det är det vi tror och hoppas på.

Rödlistning kvar

Men det kommer att dröja länge innan ålen kan tas bort från listan över akut hotade arter, tror Håkan Wickström.

Innan vi är tillbaka på den nivå som var på 1970-talet kan det ta 50 till 100 år.

Statkraft, som ägs av den norska staten, har 18 kraftverk i Lagan. Varje kraftverk kan vara en dödsfälla för ålar.

Risken för att hamna i en turbin och bli avklippt är väldigt, väldigt stor, säger Håkan Wickström.

Farliga turbiner

Kraftverkschef Henrik Jatkola håller med om att det kan vara mycket svårt för en ål att överleva, om den kommer in i turbinen.

Det är väldigt, väldigt strömt och det är turbinblad som fysiskt kan skada ålen, säger han.

Men han understryker att det är oklart hur många ålar som faktiskt dödas på det här viset.

Statkraft ingår i projektet "Krafttag ål", som dels fraktar tillbaka vuxna ålar med lastbil till havet och dels finansierar forskning kring hur kraftverken kan få en ålvänligare utformning. I Tyskland finns till exempel vattenkraftverk som körs i så kallad skonsam drift under perioder med stor ålutvandring.

Men Henrik Jatkola kan inte utlova någon omedelbar ombyggnad eller driftomläggning för att rädda ålliv.

Det är svårt att vidta åtgärder när vi inte vet vad som fungerar. Det är väldigt avancerade ombyggnader och där måste vi veta hur vi ska göra så att det blir rätt och effektivt. Vattendragen har så olika förutsättningar, så det som fungerar i en anläggning kanske inte fungerar i en annan.