En grön skatteväxling. Ett skifte från skatt på arbete till skatt på drivmedel. Det är något som regeringen under den förra mandatperioden arbetade för och det är även en omfattande del av det så kallade Januariavtalet. Det här är steg som vi behöver ta för att nå ett hållbart samhälle, men en väsentlig aspekt saknas. Nämligen vilka som släpper ut mest och vilka som drabbas av omställningen i nuläget.
De rikaste i Sverige blir allt mer förmögna och de senaste åren har den här gruppen dragit iväg avsevärt mycket. Det är väldigt oroväckande därför att vi vet att ökade klyftor innebär motsättningar i samhället och dessutom hämmar det även den ekonomiska tillväxten. Inte heller är det någon hemlighet att höginkomsttagare, eller storföretagen, bidrar till klimatförändringarna i betydligt högre utsträckning än vanliga arbetare, så varför återspeglas inte detta i miljöpolitiken? Det svenska skattesystemet har länge också präglats av progressivitet i syfte att omfördela, vilket hotas av att skatten på arbete sänks till förmån för skatt på drivmedel. Notera att jag verkligen inte har något emot omställningen, däremot ifrågasätter jag bristen på intresse att vilja kompensera det här.
Vidare riskerar glesbygdsbor att drabbas hårt av skatteväxlingen. Dessa är ofta beroende av bil för att ta sig till jobbet eller skjutsa barnen till fritidsaktiviteter eftersom att kollektivtrafiken kör betydligt mindre här än inne i tätorterna. Elbilar kanske inte heller är aktuellt då de är dyra i jämförelse bilar som går på fossila bränslen. Det dock är dock som sagt inte den här gruppen som främst bidrar till utsläppen, däremot behöver staten ändå underlätta för att ställa om även på glesbygden genom framförallt subventioner av elbilar för de som är bosatta där.
Hur skulle då detta kunna kompenseras? Exempelvis skulle man kunna höja skatten på kapital eller andra skatter som riktar sig mot de rika. Dessutom skulle elbilssubventioner kunna regleras så att de även beaktar ens inkomst. Rimligen bör också kollektivtrafiken bli avgiftsfri så att alla har råd att ta del av den. Om vi inte tar hänsyn till detta och vidtar åtgärder för att minska klyftorna mellan rika och fattiga, men även stad och land, riskerar vi att i en allt större utsträckning se gula västar som marscherar utanför riksdagen. Så låt därför inte den gröna skatteväxlingen bli en ursäkt att sluta omfördela.