Det regnade. Området var påfallande öde. Det visade sig vara en lördag då en del av invånarna idkade fasta, dagen före den muslimska festen Eid – och en del av "lockbetet" till den frivilliga städdagen var att det bjöds på korv och dricka. Ingen har sagt att det ska vara lätt att arbeta för ett bättre närområde, men städdagen i Brandkärr är ett exempel på hur frivilliga krafter arbetar i det lilla för att göra ett socioekonomiskt svagare område bättre.

SN har i flera artiklar (9-12/8) synat skillnaderna mellan de olika stadsdelarna och socknarna i Nyköpings kommun sett till hur invånarna mår. Stadsdelen Malmbryggshage och landsbygdens Bergshammar hamnar i topp. Stenkulla får svagast siffror i stan följt av Brandkärr, medan Tystberga noteras för motsvarande på landet. Många faktorer påverkar bilden, alltifrån utbildning och arbetslöshet, till ålder, hälsa och hushållsekonomi.

I staden är det renodlade villaområdet som mår bäst och områden med hög andel hyrda bostäder som mår sämst. Såväl kommunalrådet Urban Granström (S) och oppositionsrådet Anna af Sillén (M) talar om ”blandat boende” som en del i att minska hälsoklyftan mellan de olika stadsdelarna (SN 10/8). Det är en god tanke att bostadsområden ska ha ett brett bostadsutbud. Områden som i princip bara är hyreshusområden, gamla miljonprogram, behöver ombildningar till bostadsrätter och ökat privat ägande minst lika mycket som villaområden och attraktiva stadsdelar behöver hyreshus.

Notera därför detta: Problemet är att inte att folk i Malmbryggshagen eller Bergshammar i det stora hela har det bra. Problemet är att invånarna i Stenkulla, Brandkärr, Herrhagen och Tystberga dras med större svårigheter. Om alla plötsligt får det sämre kan klyftorna till synes minska, men vem mår bra av det? Det är också värt att notera att de lägsta siffran för landsbygdens del i den kommunala hälsoprofilen – Tystberga – är starkare än sex av stadsdelarna i centralorten.

Att arbeta för att även den med lite lägre inkomst än Medelsvensson ska kunna ha ett hyfsat liv med chans till starkare egen ekonomi, ökar Nyköpings attraktivitet som bostadsort. Den som vill minska klyftor måste prioritera att göra svaga områden bättre. Områden med svaga siffror och utmanande förutsättningar – i staden och på landet - behöver ha fler som försörjer sig själva. Om ett område får krisstämpel är det invånarna som betalar priset. Kampen mot kriminalitet och utbredda sociala problem behöver förstås särskilda insatser av socialtjänst och polis. Förbättringar kräver ibland både hårda nypor och mjuka fingertoppar.

I ett fungerande samhälle kommer det alltid att finnas klyftor, skillnad i löner och egendom. En del positiva insatser kan göras politiskt, men annat med små medel, betydligt mer lokalt. Alla kan göra något. Frivilliga insatser som städdagen i Brandkärr eller för den delen landsbygdens lokala utvecklingsbolag är goda exempel på detta. Det svaga går att förbättra, för egen del och för bygdens. I detta finns nyckeln till en bättre framtid för fler.