Trosas relativt nya oppositionsråd Magnus Johansson (S) har rätt i att det är svårt att driva framgångsrik oppositionspolitik i Trosa kommun (SN 9/8). I varje fall om målet är att radikalt avvika från majoritetens vägval. Det lär knappast betala sig.

Under kommunens första decennium på egna ben, från 1990-talets början fram till 2002, var det ganska jämnt mellan blocken. Kommunstyret skiftade. Det stora steget mot dagens läge togs när Allians för Trosa kommun formades inför valet 2006. De fyra partierna i dagens majoritet enades om ett brett gemensamt program för hur kommunen skulle utvecklas. Sådant, som tydlighet och förutsägbarhet, bör inte underskattas. Detta samarbete har präglat kommunen sedan dess – trots all turbulens i rikspolitiken, vilket är värt att notera lite extra.

Av valresultaten att döma, verkar väljarna ha uppskattat det de har fått och det de har sett i form av politiskt hantverk hos ledningen, om än med vissa variationer. Till detta ska läggas att de senaste valens oppositionsframgångar har varit Sverigedemokraternas, inte Socialdemokraternas. Det är hur SD utvecklas som lär ge mest anledning till huvudbry inom den styrande Alliansgemenskapen.

Utrymmet för att som S-märkt oppositionsråd hitta rätt signal till kommuninvånarna är begränsat. Oppositionens kritik måste framför allt stämma överens med den bild som väljarna har av sin hemort. Magnus Johanssons företrädare Ann-sofie Soleby-Eriksson insåg behovet att förhålla sig till detta – då och då prickade hon rätt, och majoriteten visade sig då ganska följsam.

När det egna partiets klassiska retorik inte biter, då gäller det att hitta andra vägar att forma ett rimligt alternativ. Det är svårt att driva exempelvis krav på stora skattehöjningar i en kommun där väljarna så tydligt har lutat åt att de hellre ser en stram skattepolitik. Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna höjde skatten 2017, löftena som gavs till Sverigeförhandlingen om Ostlänken och höghastighetstågen kostade på. Till 2021 har kommunledningen lovat att sänka skatten igen med 40 öre. Och i valet 2018 lovade S att sänka med 20 öre i stället.

De starka Moderaterna må dominera det politiska läget, men det är samtidigt att lura ögonen något. Om inte kommunalrådet Daniel Portnoff (M) och hans partivänner hade kunnat upprätthålla ett konstruktivt samarbete med de tre andra partierna, där risken att osynliggöras måste motverkas av tydliga sakpolitiska framgångar, då hade samarbetet sedan länge eroderat.

Om oppositionen i Trosa kommun ska kunna närma sig en mer rejäl politisk konkurrens med majoriteten, lär en linje som i stora drag följer majoritetens, men med ett par tydliga avvikelser som har chans att nå sympati i väljarkåren, vara förstahandsvalet. Magnus Johansson tror på att utmana inom skolan. Tja, försöka går ju.