Peder Fredricson närmar sig men än matchar han inte Bengtssons imponerande meritlista. 57-åringen har flest mästerskapsmedaljer, flest GP-segrar, han har haft positionen som världsetta och han har vunnit Global Champions Tour totalt som ende svensk.

Med mera.

Men framgång är en färskvara och inget varar för evigt. Ridsporten är oförlåtande på en väsentlig punkt. Det spelar ingen roll hur skicklig ryttare du är om inte hästens kapacitet räcker till. På den platsen i det sportsliga landskapet befinner sig Bengtsson sedan en tid.

Fullt upp hemma

Hur länge till? Det vet han inte. Det han vet är att han inte vill vara kvar där, men blir det så, så blir det så.

Det finns annat att ägna sig åt inom branschen. Hemma i Breitenburg i norra Tyskland har han en egen verksamhet. Där utbildar han egna och andras hästar, köper och säljer och tar emot elever när han inte tävlar.

Som egen företagare har han fullt upp.

TT: Glider du mer och mer in i den rollen?

Det blir ju så om du inte har en stor sponsor som håller dig flytande. Och alla ryttare har ett generationsskifte bland sina hästar, där det blir ett hack ned. Det tar sin tid att få hästarna färdiga. Du måste göra något annat för att hålla igång din verksamhet och kunna tävla, säger han.

Vill tillbaka

Bengtsson för ett förnuftsresonemang, oantastligt i sin logik. Men han är också en tävlingsmänniska.

Då kommer känslorna in.

Tävlingsryttaren vill tillbaka till toppen. Han vill inte tappa sin hunger efter att på nytt hoppa om medaljer, titlar och feta prischeckar.

Absolut, när den motivationen försvinner är det dags att göra något annat.

TT: Saknar du att vara i ropet, vara en av de ledande som hoppar i de stora mästerskapen och så vidare?

Det är ju de bästa sakerna, men det är skönt också att ha en mindre framträdande roll efter att ha varit där i så många år.

TT: Här och nu kan vi inte slå fast vad Rolf-Göran Bengtsson gör om några år?

Nej. Det fina i vår sport är att vi kan vara med även när vi blir äldre. Vi ska bara ha en match med en bra häst, än hellre ett gäng bra hästar. Så länge jag inte går sönder eller saknar motivation kan jag vara med. Då har jag en massa rutin och erfarenhet med mig, som de unga saknar fast de är tuffare, starkare och snabbare.

Det lilla som gör stor skillnad

Carlyle är just nu den enda konkurrensdugliga hästen i Bengtssons stall. Den tävlar han med i Falsterbo. På valacken vann han Göteborgs GP och kom trea på i Amsterdams GP tidigare i år. Felfri kvalade ekipaget lätt in till fredagens GP i Falsterbo.

Han har varit rätt bra form rätt så länge, men...

TT: Men?

Det är det där lilla sista som gör rätt så stor skillnad när du går upp i klasserna. När man går upp i femstjärniga tävlingar börjar du närma dig gränsen för vad en häst kan. Då måste den ha rutin och vara kapabel.

Framtiden kanske finns i Breitenburg.

Jag har ett par yngre, intressanta hästar på gång. De är mellan sju och tio år, men inte färdiga än. De måste samla rutin. Om man vill behålla hästarna för lite längre tid är det bättre att de kommer upp successivt än att man hoppar över två trappsteg och gör saker lite för fort, säger Rolf-Göran Bengtsson.