I serien är du väldigt öppen med att du söker kärleken och någon att dela livet med – en sådan ärlighet bor granne med sårbarhet. Hur känns det att vara så öppen med hela svenska folket?
– Då jag egentligen aldrig varit intresserad av att synas i tv har det känts viktigt att berätta att jag gett mig in på resan av rätt anledning. För mig har det varit självklart att om jag ska vara med så ska det vara av anledningen att jag söker någon att bygga upp någonting med. För att kunna göra det så måste man verkligen visa vem man är. Jag har verkligen blottat min själ och vem jag är. Det är läskigt att ge ut det i någon annans händer utan att veta hur de kommer att vinkla mig.
Det har varit en lång resa från förproduktion till inspelning, postproduktion och nu premiär. Kan du berätta hur det känns nu när serien är igång?
– Som du säger, det har varit en väldigt lång resa. Jag tror att det är svårt för människor att sätta sig in i hur det faktiskt är med all press, alla förväntningar och alla frågor man ställer sig redan innan kamerorna börjar rulla: Vad är det för tjejer som kommer söka? Vem är den andra killen? Hur kommer produktionen att bemöta oss, kommer de bry sig om mig eller inte? Det har varit förknippat med mycket rädslor.
Hur kändes det när du väl fick se första avsnitten?
– Jag har velat vänta på att se det tillsammans med alla andra, och det var först på premiären som jag tittade. Jag känner en stor lättnad, faktiskt. Jag har haft mycket rädslor kring hur jag skulle framställas, och det känns skönt nu. Jag känner inte att de har försökt klippa, redigera och dramatisera mig till någon jag inte är. Det fanns absolut stunder där jag kände: "Vänta, det där samtalet med den där tjejen var ju mycket längre i verkligheten", men de kan ju givetvis inte få med exakt allt material. Jag känner att de har varit sjysta i hur de framställt mig, och jag har fått jättefin respons från familj och vänner.
Det uppstod verkliga känslor redan i premiäravsnittet, där två tjejer fick lämna. Hur kändes det att behöva ta besluten om att skicka hem folk?
– Det var bland det tuffaste i hela resan, att behöva mer eller mindre göra slut med tjejer och skicka hem dem. Det som är frustrerande med hela programmet är att det är så intensivt och att man dejtar så många samtidigt. Vissa av dejterna hade man absolut inte avslutat om de skett hemma i Sverige, men i produktionen står man plötsligt på en plats där man snabbt och löpande måste avsluta relationer innan man är helt färdig med dem. Dessutom hade jag ofta bara 10-15 sekunder på mig att förklara för tjejerna varför jag valde att skicka hem dem – tänk dig själv hur jobbigt det är efter att man dejtat någon i flera veckor.
– Det blir dessutom svårare och svårare i takt med att inspelningen rör sig framåt och relationerna blir starkare. De här tjejerna har offrat precis lika mycket som jag för att hitta kärleken, och jag vill ju ge dem alla en ärlig chans att lära känna dem när de varit så coola och valt att åka hela vägen till Rhodos för att lära känna mig. I många situationer var det tufft att ta beslutet och inte ge dem den chans de är värdiga till, men jag har alltid försökt att göra så gott jag kan.