Det är förlossningskris på flera håll – i Stockholm såväl som i Västerbottens inland. På en plats är styret mer blått, på den andra mer rött. Det finns inget parti som står för att det ska vara osäkert att föda barn. Inte heller att barnmorskor eller annan personal ska ha riktigt usla arbetsförutsättningar eller en så uselt organiserad verksamhet att personalen helst säger upp sig.
Självklart är det i detta ett viktigt besked som kommer från kvinnoklinikens chef på Nyköpings lasarett i måndagens papperstidning: Verksamheten på BB fungerar normalt trots att det står 4,5 tjänster vakanta på förlossningen. Gott så, men låt oss nu blicka ett steg längre.
Mödrar och nyföddas trygghet är A och O när vi talar om vad som är vettig välfärd värd sina skattekronor. God arbetsmiljö för personalen hör ihop med detta. Antalet nyfödda barn per barnmorska var i Sörmland under 2020 det sjätte största i landet. Kronoberg, Skåne och Stockholm låg i topp.
19 av 21 regioner i landet har brist på barnmorskor. En del handlar om att barnmorskornas kompetenser efterfrågas på fler håll. En annan del gäller stora pensionsavgångar. Rutinerad personal försvinner, rekryteringen haltar. I regioner som Västerbotten tillkommer långa avstånd. När BB i Lycksele ska stänga över jul och nyår hänvisas inlandets blivande mödrar till BB i Umeå, ofta med över 20 mils enkel resa. Alla regioner har inte samma problem, men något.
Barnmorskebristen är inte något olösligt. Men det kräver en målmedvetenhet. Hur många födande ska en barnmorska kunna hantera samtidigt i ett rimligt läge? Facket säger en i taget. Ofta handlar det om tre till fyra (Dagens Samhälle 1/11). Börja där.