Det är lättare att slita isär än att hålla ihop

Ny Timbro-vd får försöka reparera skador av eget agerande.

Nog finns det politiker som har försökt att motverka borgerlig splittring, men inte Moderata ungdomsförbundet under Benjamin Dousas ledning.

Nog finns det politiker som har försökt att motverka borgerlig splittring, men inte Moderata ungdomsförbundet under Benjamin Dousas ledning.

Foto: Björn Lindgren/TT

Ledare2020-05-18 05:02
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Den avgående MUF-ordföranden och tillträdande vd:n för tankesmedjan Timbro Benjamin Dousa ser helt korrekt en borgerlighet i spillror. Han har bidragit till detta.

Efter senaste valet ledde regeringsförhandlingarna till att borgerligheten slets isär samtidigt som Alliansen rämnade. Januariavtalet blev en slutpunkt på 15 år lång tid av gemenskap. På kort tid slets mycket isär. 

Nog finns det politiker som har försökt att motverka splittring, men inte Moderata ungdomsförbundet under Dousas ledning. Rubrikerna är talande: ”Det går inte att lita på Centerpartiet och Liberalerna” (Dagens Samhälle 18/1), ”Centerpartiet är varken gröna eller höger” (SvD 14/10-19), ”Centerpartiet är inte längre företagsvänligt” (Dagens Samhälle 27/9-19). 

I sitt ledarskap har han varit en aktiv i en moderat kampanj för att öka avståndet till Centerpartiet – det största gröna, liberala partiet inom januariavtalet. Å andra sidan har han inte bidragit till de mest hårdföra, enkelspåriga tonlägena om invandring och integration från moderat håll. I sin bok Snöflingorna faller över Husby har han förvisso satt fingret på problemen med kravlös integration, men även utanförskapets faktiska underläge i mötet med systemen och privilegierna på insidan.

Nu ska Dousa få konservativa, liberaler och socialliberaler att samsas. Det blir inte lätt, om även de januariavtalsvänliga delarna av Centerpartiet och Liberalerna ska få plats. Motsättningarna mellan de krafter som vill kasta asylrätten över bord – och de som ser asyl som en individuell rättighet, är på allvar. Motsättningarna mellan de konservativa som högljutt applåderar populismens antiliberala slagord – och de liberaler som ser alla konservativa som inkrökta, murbyggande nationalister, är ingen dagslända. Det är ideologiska tecken i tiden.