Även om en grundläggande utveckling i världen inte påverkas av ett val mellan president Trump och utmanaren Biden så har det väldigt stor betydelse på både kort sikt och de kommande åren.
Låt oss börja med själva valet och valresultatet. Ett otydligt valresultat som följs av juridiska strider där båda kandidaterna menar att de har vunnit, kan sluta i oroligheter och kaos. Oron är högst reell, det här har spelats fram i scenariospel med omkring 100 deltagare med omfattande erfarenheter från regeringsarbete och höga politiska uppdrag, tillsammans med forskare, journalister och opinionsexperter.
Ett USA i kaos kan ses som en inbjudan för andra länder att flytta fram sina positioner och testa reaktioner i världen. Till exempel finns det en oro att Folkrepubliken Kina ska ordna en mindre militär konfrontation mot Taiwan i Formosasundet, liksom att provokationer kan komma från Ryssland, Turkiet, Nordkorea och Iran.
Vinner Donald Trump är det tveksamt om västerlandet som vi känner det överlever fyra år till. Trump har under sin första mandatperiod gett sig på USA:s traditionella vänner och kramat diktatorer. Multilaterala strukturer har vänts ryggen åt, till förmån för ett impulsivt transaktionsbaserat förhållningssätt.
Fyra år utan de ”vuxna i rummet”, som haft en bromsande effekt under de första presidentåren men som åkt ut en efter en, blir fyra år utan spärrar. Trumps förre säkerhetsrådgivare John Bolton tror att det finns risk att Trump drar USA ur Nato. Ett sådant scenario skulle allvarligt skada den transatlantiska länken, den som Sverige bygger sin säkerhet på, och få den internationella säkerhetsordningen att bryta samman. Det innebär att farliga år framöver i Östersjön, där Ryssland vill skapa en inflytelsesfär och där militära konflikter inte kan uteslutas.
Även om Joe Biden som president framstår som en dröm jämfört med Trump så innebär det inte att problemen är över. Även om Biden skulle återknyta och förnya USA:s band till dess traditionella allierade, återinträda i Parisavtalet, ge världshandelsorganisationen WTO hopp, undanröja osäkerheten om USA:s förhållningssätt till Nato och bygga en internationell allians för att möta Kinas attacker på yttrandefrihet, cyberstölder och ekonomisk utpressning runt omkring i världen, finns det en långsiktig utveckling som det inte går att bortse från.
USA:s andel av världsekonomin minskar. Landets relativa ekonomiska muskler blir därigenom kännbart mindre. Protektionism och att skydda amerikanska jobb har tidigare varit något man förknippat demokraterna med, men Trump har gjort det till en huvudfåra i amerikansk politik.
Till detta kan läggas en trötthet på konflikter. Många, även utanför Trumps väljarbas har sedan många år tillbaka frågat sig varför USA ska vara världspolis. De blodiga och dyra misslyckanden att skapa fred och stabilitet i Afghanistan och Irak underminerar viljan till insatser. Lägg därtill att Asien har blivit viktigare än Europa för ett USA som ser Kina som ett större hot än Ryssland. Den här ”pivot to Asia” började redan under Barack Obamas presidenttid och kommer att fortsätta.
Det lämnar de europeiska Natomedlemmarna med ett större ansvar för den gemensamma säkerheten. I detta försöker även EU hitta sin roll. Problemet är bara att den amerikanska förmågan inte kan ersättas på minst ett årtionde, ens om Europas länder, inklusive Sverige, slopade budgetbegränsningar och med all kraft försökte bygga militär förmåga. Det gör att vi är i en stormig och osäker tid, där det gäller att hålla huvudet kallt.
Säg den i Nyköping som på nyårsaftonen förutspådde att under 2020 skulle gränserna i Norden stängas bara några månader, senare på grund en av pandemi. Vilka överraskningar som väntar efter 3 november återstår att se, frågan är om vi är redo att hantera den framtid som blir.
Patrik Oksanen är Senior Fellow vid tankesmedjan Frivärld, tidigare politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning.