Folkbildning kan komma i många former. När Stavsjömodellen för att bygga hyreslägenheter på landsbygden nu har blivit en bok är det just detta: en källa till inspiration och kunskap för andra. Gunnar Casserstedt och Larz Johansson i Stavsjö sticker ut hakan ännu en gång och pekar på möjligheterna med lokala flyttkedjor.
Vi lever i en tid där exempelvis Sveriges Television lånar sitt vetenskaps-varumärke till ren anti-skogsbruksaktivism – i Slaget om skogen. Allt från mycket handlar om att landsbygden ska låta saker vara. Träden ska stå. Vägar ska inte satsas på. Människans avtryck utanför staden ska minska. Någon annan, hon eller han som vill bruka, skapa och förändra ska tvingas avstå från att leva sitt liv på egna villkor.
Landsbygden blir så lätt utmålad som en plats där allt är som vi tror att det var, en tid när inte städerna utgjorde ett dominerande fokus i allt. Under många år har samhällsplanering och annat handlat om att boende och verksamhet på landsbygden inte ska minska för snabbt. Att boende på landsbygd och i mindre orter i stället skulle kunna växa med ny kraft sågs som drömmar.
Den bilden tål att förändras. Ett steg i detta är att efterfrågan på boende utanför det mest urbana ökar, vilket vi nu ser. Inte minst gäller det hus på landet eller i småort med relativt nära till service och jobb. Lägg till värdet av närhet till skog och mark, brukad av gröna näringar och inom ett jämfört med staden lite annorlunda socialt mönster.
Ska längtan efter ett landsbygdsnära småhus – för småbarnsfamiljer exempelvis – mötas lättare är Stavsjömodellen ett av svaren. När nya hyresbostäder byggs lokalt, gärna för äldre som vill göra annat än att hand om ett stort hus och trädgård utan att lämna sitt "hemma". Efterfrågan på lägenheterna finns där – liksom som på husen som då blir lediga. Men det sker inte automatiskt, tyvärr. Det kräver samverkan, med olika aktörer.
I dag, fredag, hålls Landsbygdsforum i Nyköping på Öster Malma. Där kommer bland annat Kiladalenhus till tals, det lokala företag som byggt hyresfastigheterna i Stavsjö. Det finns potential också för lokal näringslivsnytta. En positivt inställd kommun har också att vinna.
En nyckelfaktor i Stavsjömodellen är att det i nuläget krävs ett visst statligt byggstöd. Marknaden – främst bankerna – är fortfarande skeptiska till värdet av hyreslägenheter på landet jämfört med staden. Därför är det svårare att rakt av finansiera byggprojekt som det i Stavsjö. Detta bör inte minst de partier – i mitten och till höger – som i dagarna rakt av gör tummen ned till alla former av byggstöd fundera ett varv till på. Subventioner till stora dominerande aktörer, som skulle bygga ändå i redan tättbebyggda miljöer, må fasas ut, men där marknadens helhet inte räcker till i stunden kan mindre, riktade stöd göra nytta.
Det är lätt att stirra sig blind på det stora – och missa att förändring kan komma också via det lilla, i många små steg, med många enskilda initiativ. Sådant som vi kan kalla bygdeutveckling. Därför är Stavsjömodellen värd att lyfta som lokal utveckling.
Det är också intressant att notera hur en upprördhet över att människor får för sig att flytta från storstad till tätortsnära landsbygd lätt sprider sig i storstadsmedier och analyser. I tron att det måste vara något fel på exempelvis Stockholm. Men tänk om det inte är så.
Tänk om det är så enkelt att vår längtan i livet inte är exakt samma för alla. Att vi behöver bli bättre på att bejaka variation. Det ökar möjligheterna för var och en att hitta rätt i livet och för samhället som helhet att stå starkare.