Snart så är sommaren slut. Har vi tur så kan vi få behålla solen ett tag till. Men för barnen som skall återgå till skolans värld är sommaren slut. Åtminstone sommarlovet. Ett sommarlov som kan ha fyllts med vattenlek, bus och skratt. Kanske har något barn genomfört sin första husvagnssemester, ett annat kanske fått sin första puss. Men nu börjar skolan igen och därmed kommer vi även få se mobbningen ta krafttag igen mot dom barn som är utsatta för den.

 Mobbningen kan ske på många olika sätt. Utfrysning, ryktesspridning, nätmobbning, fysiskt som psykiskt. Jag själv utsattes för mobbning i mellanstadiet och högstadiet och tog stryk psykiskt utav detta. Jag har genomlidit perioder med ångest, depressioner och har sakta men säkert arbetat mig igenom en social fobi som drabbade mig i vuxen ålder. 2008 försökte jag till och med begå självmord på grund av den mobbning som skedde emot mig. Idag mår jag betydligt bättre, men det har krävts en hel del arbete.

 Cirka 50 unga människor per år väljer att avsluta sitt liv, suicid, relaterbart till mobbningen. Allt tack vare att vuxenvärlden inte funnits där för dom. Jag önskar därför att vuxenvärlden inför skolstarten nu kavlar upp armarna och gör vad dom kan göra för det där barnet som är mobbat. Som pedagog i skolan kan du anmäla det till elevhälsoteam, prata med eleven i fråga och informera rektor i tidigt skede.

Rektorn har ett huvudansvar för att varje enskild elev mår bra i skolan, fysiskt som psykiskt. Som förälder tycker jag att man kan fråga sin barn oftare hur dom mår i skolan. Men faktiskt också fråga sitt barn om hen utsätter andra för mobbning. Berätta för ditt barn vad konsekvensen av mobbning kan bli. För även ditt barn kanske faktiskt utsätter andra för psykiskt terror utan att du vet om det. Så vuxenvärlden, våga prata om mobbning, våga lyfta frågan om mobbning och fortsätt vara vuxna utan att blunda för något som faktiskt tar en ung människas liv varje vecka, med ett garanterat större mörkertal än så. Våga prata mobbning.