Bostadspolitiken struntar i opinionen

Flertalet av oss vill helst bo i småhus.

Fler vill bo i småhus, men det görs inte tillräckligt från politiskt håll för att bygga fler, skriver Trä- och Möbelföretagen.

Fler vill bo i småhus, men det görs inte tillräckligt från politiskt håll för att bygga fler, skriver Trä- och Möbelföretagen.

Foto: Tomas Oneborg

Debatt2020-08-03 05:56
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Intresset för den bostadsformen har ökat ytterligare under den pågående coronakrisen. Men den svenska bostadspolitiken tar inte hänsyn till människors önskemål. 

Demoskop har på uppdrag av Trä- och Möbelföretagen, TMF, tagit reda på hur uppfattningarna om olika bostadsformer påverkats av pandemin. Det visar sig att hälften av alla tillfrågade hushåll blivit mer intresserade av småhus. Enligt flera tidigare undersökningar vill i runda tal 70 procent av svenskarna bo på det sättet. Betydligt färre har möjlighet att verkligen göra det. Det beror inte på att eget småhus skulle vara en dyrare bostadsform, tvärtom. 

Någonting har dock gått rejält fel i den svenska bostadsplaneringen. En väsentlig del av misslyckandet kan sannolikt förklaras med brister i kommunernas hantering av planmonopolet. Tidigare fanns en uppfattning om miljömässiga skillnader till nackdel för småhusen. Idag vet vi att en trädgårdsstad med småhusbebyggelse i trä är klimatsmartare än typisk höghusbebyggelse. 

Av den totala nyproduktionen av bostäder i Sverige svarar småhus bara för drygt 20 procent. Motsvarande andel är i många andra europeiska länder ungefär dubbelt så stor. Jämförelsen blir ännu mer anmärkningsvärd med tanke på att tillgången på mark per invånare hos oss ligger på en toppnivå i Europa. 

Det behövs mer debatt och mer forskning kring vad som fått bostadsplaneringen och bostadsbyggandet i Sverige att så markant avvika från vad hushållen vill ha. Forskaren Ingemar Bengtsson vid Lunds universitet kommer i en färsk rapport med intressanta infallsvinklar. ”Det saknas idag forskning som klargör hur kommunerna bestämmer vilken mängd byggrätter de ska producera i förhållande till underliggande behov”, konstaterar han. 

I det korta perspektivet bör staten gå in och stötta kommunernas arbete med råd och direktiv för att få utvecklingen på rätt spår. På lite längre sikt krävs forskningsbaserade förändringar av incitamenten bakom kommunernas produktion av byggrätter. Utan dessa förändringar går det inte att komma bort från den nuvarande obalansen mellan tillgång och efterfrågan. Utgångspunkten måste vara att kommunerna finns till för att tillvarata medborgarnas intressen och tillgodose deras behov och önskemål.  

Vi som är verksamma i branschen är naturligtvis beredda att dela med oss av våra kunskaper och erfarenheter för att modernisera den svenska bostadspolitiken.