Minskar distansarbete smittspridningen?

Insändarskribenten menar att distansarbete i coronatider är bara en möjlighet för de som inte behöver närvara på sin arbetsplats, det vill säga tjänstemän.

Insändarskribenten menar att distansarbete i coronatider är bara en möjlighet för de som inte behöver närvara på sin arbetsplats, det vill säga tjänstemän.

Foto: Janerik Henriksson / TT

Insändare2020-05-12 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dessa tider när coronaviruset tagit ett grepp om Sverige är det många som tar och får chansen att jobba hemifrån. Syftet är förstås att minska smittspridningen bland de arbetskamrater man har och syftet är av naturliga skäl gott. Arbetsgivaren kanske gör en vinst och visst är det bekvämt för den enskilde att kunna utföra sitt arbete djupt nedsjunken i finsoffan eller som nu när sommaren är i antågande, i solstolen på altanen. Det här är förstås bara en möjlighet för de som inte behöver närvara på sin arbetsplats, det vill säga tjänstemän.

Hundratusentals löntagare måste dock vara på plats hos sin arbetsgivare, inte sällan gäller det personer med tunga, stressiga och lågavlönade jobb. Vi talar om industriarbetare, byggarbetare, vårdpersonal, städpersonal, butikspersonal och andra löntagare som dagligen har nära kontakt med andra.

Många av de tjänstemän som utför sitt arbete på altanen, har en partner som tillhör gruppen som fysiskt närvarar hos sin arbetsgivare och bland andra. Denna partner kommer förstås hem efter utfört arbete och umgås där väldigt nära sin familj.
Då är förstås frågan var vinsten ligger i att vissa löntagare kan jobba i solstolen och andra på plats i vårdsalar, på hårda betonggolv eller bakom disken i butiken? Minskar smittrisken om man håller distans till arbetskamraterna på kontoret, men samtidigt umgås nära med en partner och kanske vänner som dagligen är omgivna av sina?