”En röst på Sverigedemokraterna är en röst för ett Sverige där barn får vara barn och kan växa upp i trygghet", skriver ett gäng sverigedemokrater i SN den 18/8. Deras retoriska ingång är att de kraftfullt fördömer att flickor tvingas in i tvångsäktenskap. Många gånger genom att flickorna förs ut ur landet. Så långt är det enkelt att sympatisera med den avsky som de ger uttryck för.

När de försöker ge sken av att regeringen (och tidigare regeringar) sviker och blundar blir deras inlägg patetisk. Den är ett lysande exempel på när politisk populism är som sämst. Den som vill tro att SD värnar extra om flickor med utländsk bakgrund, ofta muslimska, får gärna tro det. Men sanningen är att SD inte alls värnar om den gruppen i det svenska samhället. Debattartikeln har skrivits för att fördjupa sprickorna i det svenska samhället. För att öka föraktet för ”icke-svenskar”. 

För att skapa en vi- och dem-kultur. SD visade sitt rätta ansikte 2015 när de beskrev unga afghanska flyktingar som ”skäggiga barn”. De tyckte att de skulle utvisas på stående fot mot en förmodad död i ett land där de tvångsrekryterades att strida för talibaner.