"Utan öppna hjärtan skrumpnar Sverige"

Sverige 23 juli 2021 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Undertecknad har som rättsligt ombud i asylprocesser under de senaste 25 åren medverkat till att 154, oftast utomeuropeiska, ensamkommande eller familjer fått uppehållstillstånd i Sverige. Här finns personer som nu arbetar som sjuksköterskor, undersköterskor, kockar, vårdbiträden, inom kriminalvården, tullverket, som taxi- och busschaufförer, snickare och entreprenörer, på ledningsfunktioner inom kommunal verksamhet etc. Belastningen heter till exempel Linda, Merita, Liman, Nimco, Hekmat, Marsel, Karim, Suher, Mustafa, Emir, Filip, Catherine etc. 

Sverige har alltid varit ett invandrarland. Den enda ursprungsbefolkning som finns här är samerna. Mångkulturella möten är ett av våra kännetecken – med Ulf Kristerssons språkbruk våra ”belastningar”.

Invandringen har nu allt oftare i det politiska språket blivit en användbar förklaring till de flesta av de problem som det svenska samhället har att ta sig an. ”Integrationen har misslyckats” hör vi allt oftare. Integration är ett ömsesidigt uppdrag: den som kommer till oss och den som tar emot den som kommer har en gemensam uppgift. Invandraren är inte ett objekt, som snabbt ska formas till att bli som vi – utan ett subjekt, en människa, vars resurser är en möjlig rikedom. Inte en störning. Eller en tung belastning

Europa sluter sig alltmer i sig självt. Vårt land gör detsamma. Men människans uppdrag i världen är inte att låsa in sig. Det handlar om att lära av varandra: Riktiga människor blir vi först när vi möter och tränar på att förstå varandra. Vem ska byta blöjor på Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson – eller mig själv – när vår skörhet och ålder så kräver? Invandringen till Europa är inte i första hand en tung belastning. Den är en nödvändig lättnad. 

Människor är gjorda för gemenskap. Solidaritet. Samhörighet. Rädsla och fruktan är inte vår innersta kärna. Mod och nyfikenhet har drivit människan framåt i historien.

Utan invandringen stannar Sverige. När vårt politiska språkbruk avhumaniserar en del av oss, betyder det att vi avstår från den medmänsklighet och respekt som kännetecknar mänsklighetens syfte. 

Förvisso finns belägg för kopplingar mellan ett antal - större eller mindre- invandrare och en del former av våld i vårt land. Men integration byggs från två håll: Vi odlar nu rädslan som ett svenskt kännetecken. Vi bör återerövra solidariteten och modet som vårt förhållningssätt gentemot dem som kommer till oss. Utan öppna hjärtan skrumpnar Sverige.

Kjell Wiklund präst, socialarbetare

Ämnen du kan följa
Läs mer!
Insändare

Insändare: "Skrota biståndsenheten i Gnesta"

Debatt

Debatt: Rädda svenska jobb undan coronakrisen

Ledare

Ledare: Trots det stökiga läget mår C ganska bra