Det här med mat är så sjukt komplicerat. Vi måste ju äta, och så länge vi inte kan vara helt självförsörjande är vi tvingade att lita på att andra människor hanterar vår föda med respekt för både sina medmänniskor, jorden och de eventuella djur som får sätta livet till.
Det handlar om allt från livsmedelshygien till etisk djurhållning. I min värld är det så att om vi människor tar oss rätten att föda upp djur för att ta deras ägg, mjölk eller liv för att vi ska få mat – ja då har vi ett tungt moraliskt ansvar för deras väl och ve.
Jag är inte vegetarian eller vegan. Men av olika skäl är jag väldigt noga med vad jag äter. I den mån jag själv kan kontrollera vart maten jag stoppar i mig kommer ifrån, försöker jag äta ekologiskt. Särskilt när det gäller animaliska produkter.
Det kostar, men har hög prioritet i budgeten. Inte minst för att jag som hästägare vet hur dyrt det är att hålla ett stort djur med foder och strö. Det är helt orimligt att tro att den som levererar ett kilo högrev för 89 kronor i butik får täckning ens för sina kostnader, om hen har låtit djuret i fråga leva ett anständigt liv med veterinärvård och verkning av klövar när det behövts och torrt och rent i stallet.
I Sverige är det den ekonomiska föreningen Krav som är störst på att certifiera ekologisk matproduktion. Därför har jag utan att knysta slantat upp när jag sett den grön-vita Krav-loggan på olika förpackningar när jag handlar. Det är nämligen så att Krav har lovat mig att "Krav-märkt mat är den mest hållbara. Den bidrar till biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, god djurvälfärd, skydd för miljö och hälsa och till bättre arbetsvillkor för anställda."
Dessutom hävdar man att den Krav-märkta maten är den mest kontrollerade.
Ändå har SVT:s grävande journalister i Uppdrag Granskning funnit att flera Krav-anslutna bönder som håller djur har slunkit igenom deras nät. Detta trots att den statliga kontroll som utförs av länsstyrelserna redan hade fångat upp dem och flera har dömts i domstol för djurplågeri. Programmet visades i veckan som gick.
Samma vecka visade TV4-nyheterna rörliga bilder från ett Krav-certifierat slakteri i Skåne där djur utsattes rena rama tortyren i samband med slakt. De fruktansvärda filmerna kom från Djurrättsalliansen som i smyg satt upp övervakningskameror i slakteriet.
Problem med djurhållning på gårdar kan ha tragiska orsaker som sjukdom, dödsfall eller ekonomiska svårigheter hos ägarna. Och självklart kan ingen garantera att alla djur sköts perfekt, certifieringar innebär inte att gårdar och slakterier granskas dygnet runt eller att man kan ta ansvar för enskilda personers brister. Men organisationen Krav håller hög svansföring och många med mig har litat på den.
Nästan varje gång vi äter något bygger det på ett förtroende. När jag går på restaurang måste jag lita på att kocken har tvättat händerna och inte spottat i min sås. Om jag köper bröd ska jag inte behöva fundera över om bagaren har använt just det mjöl som redovisas på påsen. På samma sätt måste jag kunna känna mig trygg med miljö- och etikmärkningarna.
Till att börja med kan de certifieringsföretag som Krav anlitar lära sig ett och annat att lära sig av journalister och göra rutinmässiga kollar i offentliga handlingar hos olika myndigheter i samband med att de granskar de anslutna gårdarna.