Den svenska riksdagen beslöt 11 juni 2020 att Sverige ska delta med 150 man i den franskledda Takuba-styrkan i Mali. I propositionen stod att ”Sverige kommer att delta som en del i en multinationell insats”. President Macron vill se europeisering av sitt krig i Mali och uppmanade Europas stater att sluta upp bakom Frankrike. Av det multinationella har det inte blivit mer än en tumme: Frankrike (240 man), Sverige (150 man), Estland (40 man), Tjeckien (30 man).
Frankrike krigar samtidigt med 5100 man i Barkhanestyrkan i Mali och Sahelområdet. En parallell aktivitet till Takuba, med samma syfte, och i samarbete. Frankrike spänner musklerna i denna del av Afrika och den franske arméchefen Burkhard uttalade nyligen att ambitionerna är att öka de franska stridande insatserna till 8000 – 25000 man.
De flesta staterna i Sahelområdet är gamla franska kolonier där Frankrike sedan ländernas självständighet (och fortfarande) har mycket omfattande ekonomiska och politiska intressen. Bland annat kontrollerar Frankrike alla de gamla koloniernas valutor genom en finurlig konstruktion (CFA) knuten till franska finansministeriet, för att undgå EU.
Frankrikes pågående krig i Mali och andra delar av Sahel är ett nykolonialt krig som bara nödtorftigt döljs bakom ord om strid mot muslimska terrorister. En vokabulär som även Sverige använder för att motivera det svenska deltagandet i kriget. Sveriges regering talar också om solidaritet med Frankrike och stöd till Malis folk.
Antalet civila dödsoffer ökar. President Macron har nu fått kalla fötter. Kriget är ett politiskt och militärt misslyckande. Motståndet i Frankrike ökar. Fler än 50 franska soldater har fått sätta livet till. Macron försöker desperat få fler europeiska länder att sluta upp på den franska sidan. Nästa år är det presidentval i Frankrike och Macron fruktar att kriget kan hindra honom från att bli återvald.
Jag talade för en tid sedan med en svensk yrkesofficer som tjänstgjort i FN-styrkan i Mali. Hans uppfattning var entydig: ”Vår uppgift är omöjlig. Alla hatar oss!”
Det är naturligtvis orimligt att en liten stat som Sverige ger sig in i ett farligt militärt stormaktsspel. Ryssland agerar i regionen och flyttar fram sina politiska och ekonomiska positioner i skuggan av Frankrikes misslyckande.
Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.