Skolan är till för att lära för livet, med sakkunskap, värdegrund och analys. Engagemang och genomtänkta val spelar alltid roll. Vill du ha något får du kämpa för det.
Regeringens utredare har föreslagit att kötid ska slopas som antagningsgrund till grundskolan. Förslaget har varit ute på remiss. Reaktionerna på att skolplatserna ska lottas ut bland intresserade varierar. Bland rösterna mot kötid som urval lyfts riskerna med ökande social segregation.
Tyvärr finns minst lika högljudda kö-kritiker som ser friskolorna i sig som felet. Det är ett eko från en förgången tid, då det sågs som "rättvist" att alla fick samma, oberoende av behov eller önskemål. Du behövde en hörlur, men alla fick en hammare, lycka till!
Elevsammansättningen styrdes då av hemadress. I stadskärnorna gick eleverna i skolor där jämförelsevis många barn hade välutbildade föräldrar. I förorterna var det inte så. På landet gick arbetares och lägre tjänstemäns barn ofta i samma skola, medan högutbildades barn var mer sällsynta.
Detta var också en form av segregation.
Med valfriheten kom möjlighet att välja skola, byta skola och välja bort skola. Det är mer än bra, det är rätt. Den friheten behöver vårdas och en del följdproblem justeras. Ett antagningslotteri – efter ansökningsomgång - är förvisso lika illa för alla, men det innebär också att någon alltid har ”otur”. Det lär inte gå lång tid innan det kommer rykten och nya "sanningar" om vem och vilka som brukar få ”extra tur”.
Bättre är att låta antagningen gå via flera kvoter. En där ”först till kvarn” gäller, egen handling, och andra där särskilda omständigheter gäller för ett visst antal platser.
Lämna ytterligheterna därhän. De som vill stoppa friskolor med argumentet att dessa tar de ”bästa” eleverna medan de kommunala får ”resten”, hävdar därmed att kommunala skolor inte kan bli bra som det är nu. Det är trots allt bara 15 procent av barnen i grundskolan som går i en friskola. Det finns många bra kommunala skolor, som föräldrar och barn aktivt söker sig till.
De som säger att allt är bra och inget behöver göras, blundar för uppenbara problem. Värdet av nyanser bör man lära sig redan i grundskolan, nu lika mycket som då.
Skolan av i dag har ett tydligt uppdrag att möta varje barn som individ. Den som har lätt att lära ska stimuleras att lära sig mer, inte sitta och vänta. Den som har särskilda behov ska få individuellt stöd, inte ignoreras. Olika skolor passar barn olika bra.
Den relevanta kritiken mot enbart kötid som antagningsgrund säger att en skola som blir starkt segregerad inte är bra för utbildningens helhet. Vare sig det bara är rika barn med välutbildade föräldrar eller enbart fattiga barn med föräldrar från annat land. Möjligheterna att se individer, förstå variation och olikheter i stället för att bilda grupp försvagas.
Utredningen vill även ge en lägre elevpeng till friskolorna. Detta för att kommunerna har andra omkostnader och måste ta emot nya elever.
Signalen att låta friskoleeleven vara mindre värd är allt annat än bra. Barnen i Vrena Friskola är lika mycket värda som barnen i Stigtomtas kommunala skola. Rimligt vore i stället att kommunerna får en grundersättning för att ha beredskap för nytillkomna barn. Varje skola bör kunna få specifika medel för barn med särskilda behov liksom ett kompenserande tillägg sett till föräldrars utbildningsbakgrund, tid i Sverige och ja, även andel pojkar. Ett grundstöd för att säkra vissa funktioner och kvalitet i de minsta skolorna, främst på landet, är också vettigt.
Tiden i kö till olika grundskolor har sitt värde, men behöver kompletteras med fler urvalskategorier. Lägg gärna också till kommungemensamma antagningsformer, där alla skolor hanteras öppet på ett bräde.