Vi lever i en tid där nordiska regeringar tar krafttag för att stoppa nöjesresor över gränsen, till varandra. Det är allt annat än bra. De nordiska länderna har, och denna ledarsida påpekat flera gånger, alltför lätt hamnat i markeringar mot varandra som ett led i smittskyddsarbetet. 

Vi kan nu läsa om hur några Nyköpingspoliser har fått delta i uppdraget att kontrollera gränsövergången till Norge vid värmländska Charlottenberg. I vanliga fall en detta en mindre tätort som lever på och av ett stort inflöde av norska shoppingsugna gäster.

Det svenska inreseförbudet för norrmän kommer med många undantag. Allt från anställda inom transportnäringen till sjukvårdsmedarbetare, från personer som bor och jobbar här till minderåriga barn som ska till en förälder. Det är främst ett inreseförbud för nöjesresenärer och kanske gör det skillnad på marginalen.

Likväl är det så att stängda gränser inom Norden är ett misslyckande. En del samarbeten har trots allt etablerats under pandemin. I slutet av förra året kunde Sverige bistå både Norge och Island med att upphandla vaccin, exempelvis. Då talades det om att lära av ”misstagen från början av krisen” som svenska Nordenministern Anna Hallberg formulerade det (SR 13/12-2020). Håll fast vid det.

De nordiska ländernas olika strategier för smittskyddshantering är en stor anledning till att gränserna har blivit något mer krångligt än en skylt längs vägen. Uppföljningsarbetet, när pandemin väl har pressats tillbaka, kräver att nordiska ministrar och myndigheter klarar av att söka vettigare gemensamma lösningar till nästa gång. 

Åtta av tio svenskar vill se ett ökat nordiskt krissamarbete, visar en färsk undersökning gjord av Föreningen Norden. Ett samverkande Norden är så mycket starkare än ett splittrat.