Det har gått 75 år sedan andra världskriget slutade i Europa, 8 maj 1945. En av de två värsta förbrytarregimerna i vår tid tvingades villkorslöst ned på knä. Det var en enorm seger över en politisk ideologi som hotade att beslöja världen i ett humanitärt mörker. Brott mot mänskligheten, som tydligast manifesterade i Förintelsen, avslöjades och många av dess förövare ställdes till svars inför omvärlden.
Nazitysklands kapitulation, några månader senare följt av den brutala japanska regimens nederlag, gav oss en demokratiernas tid. Där mänsklig, individuell och ekonomisk frihet ledde till välståndsutveckling på många håll. Fattigdomen i världen tvingades till reträtt.
Ett antal månghundraåriga koloniala imperier nådde vägs ände. Fler fick makt över sin framtid. Inte överallt och inte alltid till mänsklighetens fromma, men där demokratins krafter slog igenom fick en hel del förtryck ge vika.
Tyvärr var det inte så överallt. Bland ruinerna efter axelmakterna tog en ny förtryckare över. Ett östblock skapades av Sovjetunionen, med den antidemokratiska kommunismen som idé och det blodiga förtrycket av individuella och ekonomiska friheter som dess medel. Dess maktövertaganden följde i Kina och ett antal andra stater.
Världen delades på nytt, mellan de fria och de ofria. Den kampen är inte över.
Sovjetunionens stora krigsmakt spelade en avgörande roll när Nazityskland krossades. Enorma mängder liv offrades i den kampen. Det tål att minnas, hedra och förstå. Kriget i öst var att segra eller dö. Miljontals dog för den segern.
USA växte samtidigt fram som den demokratiska världens främsta kraft. En allt starkare militär förmåga kunde – med allierad hjälp – befria västra Europa och mala ned den japanska krigsmakten i Stilla havet. En enorm industriell kraft frigjordes på samma gång – och den produktionen spelade en central roll när hårt pressade sovjetiska styrkor kunde stoppa nazisterna vid Moskva och vid Stalingrad.
Enorma mängder kapital som genererats via den amerikanska industriella tillväxten kom efter kriget att kanaliseras till västra Europas återbyggnad. I dess spår följde demokratiska samarbeten som kol- och stålunionen. Europeiska unionen tog bort gränshinder, den främjade handel och motverkade konflikter. Det kom att dröja nästan 50 år innan länderna bakom järnridån fick möjlighet att uppleva de friheter som hjälpte grannarna i väst att resa sig ur ruinerna.
Det är svårt och mödosamt att upprätthålla mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter. Det är ack så lätt att dessa krossas under stövelmakt och förtryck. Kina är fortfarande inte fritt. Ryssland är totalitärt styrt bakom en tunn fernissa av demokratisk symbolik. Ett par stater inom EU svajar betänkligt. Turkiet går åt fel håll, bort från demokrati av europeisk modell.
Värnandet av demokratin i världen är vårt viktigaste arv av freden 1945 – och vårt uppdrag att sprida till fler.