Det som en gång var ett våldsamt islamistiskt försök att skapa en brutal och aggressiv sharia-stat i Syrien/Irak är i dag en sekt. Islamiska statens anhängare – terrorister och dess medlöpare – är instängda i flyktingläger eller på flykt.
Det är inte många bokstävers skillnad mellan IS-mödrarna och IS-mördarna, begreppen hänger ihop. Sekten kan upprätthålla sin radikalisering instängd i läger, med till stora delar kvinnor och barn. Många av männen är döda eller på flykt.
Brittiska Sky News har gjort en rundvandring i ett av dessa läger, Al Hol, där resterna av kalifatets mest övertygade sektmedlemmar huseras. Sky-reportern möter en ung kvinna som giftes bort av sin mor vid elva års ålder och som nyligen skottskadades av fyra skott. För att hon inte vill leva som sekten kräver.
Det är en påminnelse om hur illa det är, hårda följder av dessa läger som omvärlden gärna vill glömma.
En del av Al Hoi hyser ”utlänningar”, med andra medborgarskap än de regionala. Reportrarna möts av stenkastande barn, som kallar dem för hädare eller vantroende. Vuxna som har valt sin egen väg i livet må stå sitt kast, men det är djupt problematiskt att barn indoktrineras.
Som med alla sekter kan IS söka nya hemvister för att växa i det mer dolda, i områden med bräcklig social struktur. Bara häromdagen kom rapporter om ett brutalt IS-dåd i Mocambique, långt från norra Syrien.
Det framstår som en självklarhet att den IS-förälder som försöker flytta exempelvis till Sverige automatiskt ska bli av med vårdnaden, utifrån det grundläggande i barnperspektivet. Men för de som blir kvar, vad görs? Ska omvärlden med en axelryckning låta IS-barnen formas till nästa generations terrorister? Att blunda har en kostnad.