Centerpartiet var med och tryckte gult till denna regering, utan det långa 73-punktsprogram som fanns som grund till regeringsunderlaget innan misstroendeomröstningen. Istället har man nu stått fast vid tre av dessa punkter.
Men beslutet i förra veckan innebär inte bara sakpolitiska kompromisser och en nytillträdd regering i år. Statsministeromröstningen har flyttat positionerna för partierna, och framförallt C, även ur ett långsiktigt perspektiv. Med långsiktigt innebär inte valet 2022, utan snarare en tid över ett decennium framöver.
Beslutet om att återigen släppa fram Stefan Löfven och denna gång utan vidare försök till andra alternativ bidrar till låsningar i svensk politik. Oavsett vad som kommuniceras i talepunkter har Centerpartiet förflyttat sig mot att snarare bli ett värderingsdrivet parti än ett som till varje pris ska vara i ett specifikt block.
Exakt vad beslutet häromveckan kommer leda till inom en tioårsperiod kan ingen annan än tiden avgöra, men det finns egentligen tre olika vägar som detta kan fortlöpa på.
Det första alternativet är att det blir exakt som Centerpartiet velat – att bli en “konstruktiv” liberal opposition. Det vill säga att C kan rösta ja till liberal centerpolitik och nej till det andra. Detta är en möjlig utgång, men absolut inte en garanterad. Inte minst för att oppositionen i dagens läge snarare utgörs av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, som röstade rött i statsministeromröstningen. Ur ett tioårsperspektiv skulle detta innebära att Centerpartiet helt positionerar sig utanför den klassiska höger–vänster-blockpolitiken och därför tappar sin förankring åt ett politiskt håll.
Att bryta mediabilden om blockpolitiken kommer dock att bli svårt, även på lång sikt. Sverige har en tydlig besatthet vid att kategorisera in politiken i block, även om den faktiska blockpolitiken är död. Inte minst går detta att se i den grafik som används i opinionsundersökningar, där C just nu målas upp som ett rött parti.
Den andra möjliga utgången för hur Centerpartiet positioneras ur ett längre perspektiv är att låsa in sig åt vänster. Upprepade samarbeten vänsterut, med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, gör att C säkerställer sin plats som opposition som ger stöd vänsterut. Detta är även troligt med tanke på vilken väljargrupp som numer röstar på Centerpartiet. Så länge Sverigedemokraterna har en plats i Sveriges riksdag, vilket dessvärre verkar pågå ett bra tag till, kommer såväl de röda linjerna mot SD som väljarnas stöd låsa in Centerpartiet i ett rött hörn.
Den sista möjliga, om än osannolik, utvägen för Centerpartiet är att medvetet positionera åt höger igen. Men denna medvetna positionering skulle partiet å ena sidan komma tillbaka in i det borgerliga blocket, men å andra sidan ge upp sina absolut röda linjer gentemot Sverigedemokraterna. Även detta skulle dock låsa in Centerpartiet i en position där de inte kan hävda sig vara en fristående liberal kraft.
Oavsett vilken väg som Centerpartiet tar framöver under en tioårsperiod innebär det att partiets principer och hållning sviks. Om då partiets hållning viks undan, eller om partiet tvingas till ett vägval enligt ovan, kommer partiets politiska relevans och trovärdighet stå på spel.
Att tackla valet 2022 i det läge Centerpartiet befinner sig i nu är ingen större fara, men att möta framtiden när såväl positioner som politisk tillhörighet är flytande kan vara farligt. Omröstningen i förra veckan är något som inte bara påverkar året fram till valet 2022. Det påverkar positioneringarna i svensk politik under längre tid än så.