Gnestaföretagaren Angelica Windolf Àr inte ensam. Hon Àr en av mÄnga företagare som har hamnat i klÀm i pandemins smittskyddsbegrÀnsningar, intÀktsförluster och byrÄkratin inom de utlovade stöden.
Problemet för regeringen â och Centerpartiet och Liberalerna som har understrukit det nödlĂ€ge som rĂ„der, Ă€r att byrĂ„kratiska krumbukter underminerar budskapet att stöden lindrar nöden. Det Ă€r inte den handlingskraft som nĂ€ringslivet och de mĂ„nga smĂ„företagarna behöver möta och fĂ„ kĂ€nna förtroende för.
SVT:s Uppdrag Gransknings har avslöjat att verket har haft över 5 000 överklagade Àrenden liggandes pÄ hög, en del upp till fem mÄnader gamla, innan de dumpades till förvaltningsrÀtterna. I SN (12/4) förklarar nu myndigheten att risken för fusk med stöden motiverar att dessa Àrenden prövas noga rÀttsligt. Verket anser sig inte har gjort fel.
Risken för fusk Àr det starkaste motargument som kan föras fram, och delvis flytta fokus frÄn lÄngsamma och ineffektiva processer. Men det hÄller inte. Kampen mot fusk och lurendrejeri stÀller Àven mycket skarpa krav pÄ vad man vÀljer att sÀtta under lupp och vilken tidsrymd som Àr rimlig, mitt uppe i en samhÀllskris.
I den svÄra situation som Àr mÄste en myndighet som TillvÀxtverket övertrÀffa sina egna normallÀgen. Lyfta sig i hÄret. Det Àr faktisk krishantering. NÀr mÄnga sunda och vÀlskötta företag pressas mot undergÄng utan egen förskyllan, Àr utrymmet för byrÄkratiska snÄrigheter minimalt.
Landets mÄnga, mÄnga företag Àr en bÀrande del i vÄr samhÀlleliga helhet. Dess skatter betalar för mÄnga myndigheters existens. TillvÀxtverket har tydligt underpresterat i en tid dÄ effektiviteten behövs som mest. SÄdant mÄste fÄ konsekvenser.