Hela befolkningen har en sak gemensamt, alla blir äldre. Men det är inte så roligt att känna sig diskriminerad när man kommit en bit över medelåldern. Sakta kommer det smygande från olika håll och kanter i samhället. Att åldern blir avgörande och inte vad människan bakom årtalet kan och förmår. En dag blir det dyrare att hyra bil för att man fyllt 70. Att låna pengar i banken blir i många fall en komplicerad sak om inte oöverstiglig. Att inte behövas på arbetsmarknaden är en realitet som många fått känna av. Många vittnar om att nedvärderingen i yrkeslivet kan börja långt innan man klär på sig ”pensionärskostymen”.

Små vardagliga motgångar kan man väl försöka komma över men sammantaget visar de ändå på en attityd som går ut på att man som lite äldre inte längre riktigt räknas som fullvärdig medborgare. Ofta finns det grupperingar efter ålder i undersökningar och enkäter. Över 70 upphör ofta 5-årsintervallen och alla ovanför strecket buntas ihop i en äldregrupp. Det finns exempel från sjukvården där man helt enkelt inte längre kallas till vissa undersökningar när man passerat en viss åldersgräns. Och hur var det inte under pandemin med budskap till 70-plussare om att isolera sig. När myndigheter, sjukvården, bankerna och andra sätter sina åldersstreck utan hänsyn till andra faktorer än just födelseåret har diskrimineringen blivit tydlig. 

Åtskilliga äldre vittnar om hur man upplever sig utsatt för det vi kallar ålderism. Hur har det blivit så? Och måste det fortgå på det sättet? Svaren är inte så lätta att ge. Men det är ett åldersfixerat samhälle vi lever i. Barn, ungdomar, unga vuxna, medelålders och äldre klumpas ofta ihop i sina respektive grupperingar trots att individer sinsemellan är väldigt olika. En annan påtaglig faktor är att man heller inte verkar efterfråga erfarenheter och kompetens i lika hög grad som ungdom och engagemang. Ofta hör man att äldre borde lämna plats åt unga på arbetsmarknaden. Nu är det ju så att många inte orkar arbeta ens till pensionsåldern, men de som kan och vill borde få kunna komma i fråga. Då växer ekonomin och fler unga kan också därigenom få jobb. Så argumentet att stå i vägen håller inte.

Politiskt borde det gå att över partigränserna komma fram till att definiera åtminstone vissa typer av åldersdiskriminering och att motarbeta dem eller till och med förbjuda dem. Det finns dessutom en lag mot diskriminering, som borde dammas av. Se människan med erfarenheter och kunskaper och inte enbart födelseåret och sluta upp med att diskriminera. Behandla människor för vad de är och inte för vilken åldersgrupp man tillhör. Som författaren Bodil Malmsten skrev en gång; jag tillhör ingen grupp utom min blodgrupp!